I snart 3 månader har vi försökt att få till en tjejkväll - jag, Amanda och Sandra. Första gången åkte Sandra på Covid, andra gången Amanda... och tredje gången Björn ^^ Men, på fjärde försöket fick vi till det! Johan körde ut mig till Amanda och plockade med sig Björn hem till oss. Perfekt ju! 

Mycket vin och skvaller blev det under kvällen, jag vet inte ens vad vi pratade om så här efteråt... Hur mycket finns det att säga liksom!? Okej, Amanda visade sina bröllopsklänningar och Sandra och jag smälte lite! Så himla fina! Mer vin, lite mat och efterrätt på det, lite bubbel och mera vin. 

Plötsligt stod Björn inne i vardagsrummet och klockan närmade sig 03... Herregud, vart tog alla timmar vägen?! Jag blev inte långvarig efter det och beställde ganska snart en taxi hem.

Väl hemma och utan jacka (för jag skulle ju åka bil fram och tillbaka), insåg jag att nycklarna var hemma. Jag ringde Johan ett tiotal gånger, men han sov ju som en skjuten ovanför mig. Taxichauffören såg att jag inte kom in och väntade snällt för att se att jag kom in ordentligt. När han insåg att jag inte skulle komma in, erbjöd han sig att köra mig tillbaka till Björn och Amanda. Tack gode gud hade Björn inte gått och lagt sig, han väntade faktiskt på att jag skulle höra av mig när jag kommit hem ordentligt, så han var vaken och lovade att bädda iordning soffan om jag kom tillbaka.

Klockan var 07:30-ish när vaknade och hann tänka "vafan, vart är jag", innan jag kom ihåg vart jag var. Jag kollade på telefonen... Johan hade ringt och skrivit. Han hade inte förstått att jag åkt tillbaka till Björn på natten, så han var lite orolig när han vaknade och insåg att jag inte var hemma. Plötsligt kom Björn ut och sken som en sol! Tänk att han alltid är så jävla glad på morgonen ^^ Kände en deja-vu komma på långa vägar när han erbjöd sig laga brunch till oss... Precis som för snart 6,5 år sedan när vi båda sov hemma hos Johan! Johan knackade snart på dörren, skrattade åt hela situationen och viftade med min tandborste (thank god!).

Haha, jadu... Detta hade jag inte trott när jag åkte iväg till Amanda igår, att jag skulle behöva sova på soffan och sedan bli bjuden på brunch ^^ Det sköna med hela situationen var dock att det inte alls kändes speciellt konstigt... Det blev som det blev och så var det med det. En kul historia är det iaf och lite kul hur vi gått varvet runt!

Jag ser alltid fram emot den här tiden på året med skräckblandad förtjusning. Under april månad är det nämligen dags för End of Year Conversations på jobbet och det sätter liksom tonen på hela året. Förra året gick som det gick, men jag gav mig fan på att motbevisa det som sas om mig och i höstas resulterade det i en Senior-promotion! Lite senare i år, i juni, är det dags för lönesamtal och det är alltid jobbigt - oavsett vad resultatet är så är man aldrig riktigt nöjd... och det ska man väl inte vara heller, men det är aldrig kul att ha det samtalet ^^

I år känner jag mig lugn, det finns inget jag suktar efter just nu iom. min promotion i höstas... Det viktiga nu är att skeppa ett spel samtidigt som man kan samarbeta med övriga team och där vet jag att jag ligger bra till. Jag har ett suveränt samarbete med samtliga discipliner som jag arbetar med vilket också har gjort att jag trott att min feedback kommer vara bra.

Idag var det alltså dags och för första gången stämde känslan inför mötet överens med känslan under och efter mötet - jag kände mig nöjd, uppskattad och till lags. Vilken fin feedback jag fått av i stort sett alla som jag requestat av. 9/10 hade inget att anmärka på, inte ens lite grann... Magisk känsla faktiskt! Här är ett axplock av vad som sas;

• Nathalie has made a remarkable turnaround this year.
• Nathalie always seems to navigate even in muddy waters.
• One of Nathalie's strengths continues to be "players first". When you look at Nathalie’s work you can tell that she wants to put the player first every single time. She thinks as a gamer and designs as a gamer. I'm inspired by her holistic design approach. 
• Nathalie cares. She cares about how people are doing. She cares about the games we deliver. She cares about how we deliver them.
• It goes without saying that Nathalie has expert skills when it comes to UX and UI design, color, shapes, patterns, understanding of gameplay and the impact gameplay has on the experience and what works and what doesn't work. 
• I appreciate Nathalie’s honesty and that she speaks up when she does not agree with something.
• Nathalie, you are extremely valuable to the team and the game, and we're blessed to have such an easy-going and talented colleague in our midst! 
• Nathalie is a role model when it comes to organizing, writing, and setting up documentation. She is incredibly organized and very communicative.
• A trait that I really appreciate with Nathalie is her honest and direct approach. She doesn’t shy away from discussing uncomfortable topics and I can tell she is not afraid of conflict.
• Nathalie has shown proof of integrity when she’s been pointing out others’ wrongdoings directly instead of beating around the bush, which breeds trust and respect!
• Nathalie's ability to look at the project holistically and understand when things should be done is something that will serve her well in the future. 
• It's very clear Nathalie is exceptional at what she is doing, and she should continue to push forward.
• Nathalie is one of my favorite persons for an honest opinion and she will always be the first to raise the flag when others are too shy to ask the real questions.
• Nathalie will have thought of every edge case and cross-interaction a design could have. If you get a design made by Nathalie, you know it has everything covered. 
• Nathalie has a lot of experience and knowledge; it is time for DICE to show appreciation for her and let her grow with responsibility.
• Nathalie is sitting on a mountain of knowledge and I've been very appreciative that she's been willing to be patient and share a lot of that.