Det har blivit två sena kvällar den här helgen och en tidig morgon idag ^^ Känner mig inte riktigt som en människa än faktiskt... Det har blivit två stängningspass och jag vill inte påstå att jag har haft mycket att göra de sista timmarna bakom kassan, igår hade jag två kunder sista timmen ^^

Trots att jag inte var hemma förrän 00:40 och inte kunde somna förrän 01:30, så var jag/vi uppe innan klockan slog 06 i morse. Så är det när man har tider att passa... nothing else to do!

Har man varit så duktig och dragit sig upp ur sängen är det inte mer än rätt att man unnar sig något, eller hur? Det tog en mindre evighet (kändes det som iaf) när jag åkte runt och letade efter ett bageri som hade öppet innan 07, men jag hittade faktiskt Sockerbagarnas egna bageri som öppnade 06! Ren och skär lycka - helt nybakade tekakor!!!

Nu sitter jag här och är lite bitter över att jag inte kan somna om igen... Jag får försöka mig på en powernap lite senare i eftermiddag, annars kommer jag aldrig ta mig igenom kvällen...

Atombombsdomen i Hiroshima (Genbaku Domu) stod klar 1915 och fick namnet (efter några namnbyten), Hiroshima Prefectural Industrial Promotion Hall.

08:15 den 6 augusti 1945 släpptes Little Boy, en atombomb med uran, över Hiroshima. Bomben detonerade 600 m upp i luften och 150 m från domen. Över 70 000 människor dog direkt och ytterligare 120 000 människor uppskattas ha dött av strålningen.

Ruinerna efter atombomben bevarades i samma skick som direkt efter bombningen. Domen är idag ett monument och fungerar som en påminnelse om kärnvapens katastrofala förstörelsekraft och som en symbol för hopp om en värld utan kärnvapen och krig.

Efter att ha upplevt sakura i Japan, är det nu dags för körsbärsblomningen även i Sverige... Vilken lyx att få uppleva det två gånger i år, hähä! Tog en lunchpromenad idag när solen kikade fram och knäppte några kort!

körsbärsblomning, norrköping

nikon d5000 + sigma 30mm f/1.4
f/1.4 - 1/4000 s - iso -200

Efter att ha spenderat hela veckan framför datorn, medan regnet/snön vräkte ner utanför fönstret, är det äntligen dags att ta sig utanför dörren! Ikväll har vi nämligen bokat biljetter till American Reunion!

Det ska bli riktigt kul faktiskt, jag ser fram emot det! Förväntar mig inte en suverän story direkt, men jag tycker det är riktigt kul att de lyckats samla alla de gamla skådisarna igen för en sista (?) film!

2012 vs. 1999

Jag måste erkänna att jag skrattade mig igenom hela filmen! Den var precis lika pinsam och bra som jag ville att den skulle vara. Tänk att en film, 13 år senare, kan vara lika bra som den första filmen var när jag var 13 år ^^ Hela biosalaongen skrattade och alla var små tonåringar igen... Underbart!

Gillade ni första filmen måste ni se den här! 

En av höjdpunkterna med resan till Japan var Sakura - den fantastiskt vackra Hanami-säsongen!! Sakura var sen i år och träden började ta sig dagarna innan jag åkte hem, men jag hann se en hel del vackra parker och massvis med blommande körsbärsträd! Ska man resa till Japan bör man göra det under våren och just Hanami-säsongen, det är verkligen magiskt vackert i hela landet under den perioden...

Jag vaknade alltför tidigt och började fundera på hur f*n jag skulle få plats med allt som skulle med hem... Det visade sig att jag inte fick plats. Jag packade så gott jag kunde, men det slutade med att väskan knappt gick igen trots att jag lämnat kvar en skinnväska hos Christoffer. Kameraväskan var nu snarare en dockväska och handbagaget var knökfullt...

Efter en sista tur på stan kom jag hem med ytterligare några presenter. Vi åt en parfait gjord på yoghurt med jordgubbar innan regnet började ösa ner lagom till vi hade slagit oss ner i bussen.

Vi bestämde oss för att ta en taxi till Kyoto Station vid kl 21 och vi hade tur, för precis när vi kånkat ut väskorna till vägen, kom en taxi. Vi vinkade in honom och 2200 yen senare var vi på stationen. Nu skulle vi bara ta oss till Osaka International Airport Itami... Lättare sagt en gjort, fy fan vilken pärs! Till Osaka var det inga problem att ta sig, men det fanns inte en enda skylt som visade att det fanns en flygplats i närheten... Som tur är kan ju Christoffer iaf förstå och kommunicera tillräckligt för att vi skulle kunna ta oss till nästa tåg och tåget därefter. Men det blev mycket frågade och vi måste ha sett ut som två stora frågetecken. Efter drygt två timmar kom vi fram till en stationen och plötsligt såg vi en skylt med Osaka Airport på! Lycka! Då visade det sig att vi bara var 3 min från flygplatsen ^^

Nu kom nästa skitgrej – alla terminaler var stängda, alla väntsalar låsta och där stod vi... Vad skulle vi göra nu då?! Det var kallt, det var blött och vi hade allt bagage med oss... Tanken var nämligen att spendera natten på flygplatsen eftersom tidigaste tåget på morgonen till Osaka gick efter 05. Flygplatsen öppnade inte förrän 06:00 igen. Suck! Som tur var hittade vi ett relativt billigt hotell som vi fick ett rum på! Nåja, då fick jag chansen att duscha och sova ett par timmar innan det var dags att krångla med incheckningen.

Efter en relativt lugn morgon tog vi bussen till Gion för att beskåda den vackra Maruyanaparken samt Kiyomizuderatemplet. Hela templet är gjort av enbart trä - allting...

Jag gick runt i småbutikerna på väg upp till templet och hittade ett sött litet halsband i form av en nyckel med en mus som klamrade sig fast. Iom alla butiker, samt att templet låg uppe på en topp, tog det ganska lång tid att ta sig dit. Men det gjorde inte mig något, jag tycker det är skönt att promenera runt... Christoffer är dock inte lika förtjust i det, stackarn ^^ Men han höll ut bra ändå tycker jag.

Min resa gjordes ytterligare lite bättre när jag äntligen fick se riktiga Geishor – vitmålade i ansiktet! Som om det inte vore nog, var det en riktigt vacker Geicha som höll på att bli fotograferad och därmed stod uppställd – perfekt fototillfälle!

Vi gick in till Kawaramachi för att shoppa det sista innan hemfärd. Jag hittade några presenter och lite fler saker till mig - en ryggsäck, tre halsband och en handgjord japansk ring.

Tillbaka till templet för att ta kvällsfoto över Kyoto, men de hade stängt av området när vi kom dit. Vi fick därmed vänta till klockan slog 18 och slås med alla andra turister för att få en skymt av solnedgången.

Kiyomizuderatemplet
Detta berömda tempel är över tusen år gammalt och kan nästan kallas en institution i Kyoto. I över tusen år har pilgrimer klättrat uppför sluttningen för att be till templets elvahövdade avbildning av Kannon och dricka från dess heliga källa (kiyomizu betyder rent vatten). Den stora salens veranda är ett mirakel av japanskt snickeri och erbjuder en vacker utsikt över Kyoto.

Maruyanaparken
Kyotos mest kända körsbärsblomningsplats invaderas av picknicksugna människor ända tills blombladen faller.

Eftersom vi bodde ganska nära Tokyo Station var det inga problem att hitta ett frukostställe. Tyvärr var väl inte frukosten speciellt njutbar eftersom de, av någon anledning, får röka hur de vill på restaurangerna. Jag tog en varm macka med spenat och ägg samt en kopp te innan jag var tvungen att gå ut i friska luften...

Idag var det min tur att få som jag ville, Tokyo International Forum stod först på schemat – ett gigantiskt glashus som, utifrån, påminner om undersidan på ett båtskrov. Det var riktigt häftigt!

Därefter tog vi tåget till Ueno-parken och regnet hängde i luften. När vi kom ut från stationen fick jag smaka på den godaste Chai-teet jag någonsin smakat – jag är helt hooked! Vi kan med någon timme i parken och lite Sakura innan vi gick i på deras zoo... Nu kom ösregnet och vi fick leta oss vidare till museet så att vi kunde vara inomhus istället. Det gjorde väl iofs inget, för det var ett naturhistoriskt museum.

På museet gick vi på en kort filmvisning i världens första 360 graders dome. Det var lite kul och när jag stod där på glasbron i mitten av allt, försvann balanssinnet totalt när filmen ändrade djup hela tiden, läskigt!

När vi skulle ta tåget hem till Kyoto igen ösregnade det fortfarande och blåste så mycket att Shinkansentågen fick köra på lågvarv, det medförde att resan hem tog 3,5 h istället för 2,5 h... Men, vi kom ju hem iaf och det var väl huvudsaken.

Tokyo International Forum
Forumet är en av centrala Tokyos mest distinkta och originella byggnader. Kulturcentrumet är uppbyggt av två byggnader – ett böjt glasatrium som reser sig 60 meter upp och en kubliknande, vi byggnad med fyra hallar (den största med 5012 sittplatser). En gård med skuggande träd delar byggnaderna, medan gångvägar i glas förbinder deras olika delar åt några meter upp.

Uenoparken
Uenoparken är ett av Tokyos största grönområden och alltid fullpackad med folk. Tokugawafamiljens första shogun byggde Kaneijitemplet och andra mindre tempel här på 1600-talet för att bekämpa onda andar som kunde komma från nordost. År 1873, fem år efter slaget vid Ueno då shogunens sista anhängare krossades av kejserlig makt, utnämnde regeringen Uenoparken till allmän plats. Flera museer och tempel ligger i parken, liksom Japans äldsta och främsta djurpark.

Nationella vetenskapsmuseet
En enorm blåval utanför museet ger en föraning om vad som komma skall. Museet är indelat i en äldre, nyrenoverad del och ett nyare annex. Här finns utställningar med dinosaurier, asteroider, fossiler och ett hus byggt av mammut-betar.

Idag skulle det bära av till Tokyo med Shinkansen! Därför ringde klockan 06:30 och jag fick tjata på Christoffer att han skulle bli klar i tid, men icke då ^^ Som tur är, är jag ganska tjatig och envis, så vi kom iväg till stationen i god tid ändå. Vi hoppade på ett tåg och 2,5 h senare stannade vi på Tokyo Station, illa kvickt!

Dagen började med Akahabra-distriktet, även kallad elektronikdistriktet. Gissa om de små pojkarna var nöjda – spelhimlen! Stora, höga och färgglada höghus som endast gick ut på spel, spel, spel och anime! Jag var väl kanske inte riktigt lika förtjust, men jag roade mig med att fota alla galna byggnader istället. Jag hade helst velat se det på kvällen, när alla neonskyltar var upplysta, men så blev det tyvärr inte... Sadface!

Vi slog oss ner på en restaurang och jag beställde in en nudelsoppa med böngroddar samt en tallrik med pastaknyten som innehåll lite grönsaker, typ som vårrullar fast i pasta. Herregud vad mycket mat jag fick in och allt skulle ätas med dessa fördömda pinnar! Bordet bredvid sneglade på mig och skrattade, illa... Men oh så gott det var! Soppan var supergod!

Därefter tog vi tunnelbanan till Ginza-distriktet för att se den berömda stora Yonchome-korsningen samt den berömda hunden, Hachiko, som väntade på sin husse i 10 år utanför stationen efter hans död. Sen strosade vi runt lite på gatorna tills mörkret la sig innan vi började leta efter ett hotell.

Första hotellet vi gick till var helt fullt, det fanns inte ens ett rum ledigt. Nu började det roliga ^^ Hitta ett nytt hotell, hoppas på att det fanns lediga rum och att det inte var för dyrt! Efter en halvtimme kom vi fram till ett som kunde erbjuda två rökfria rum. Vi vågade inte leta vidare utan tog det.

Christoffer och jag fick ett fint rum med fint badrum och med badkar! Jag tappade upp badkaret och njööööt! Sen somnade vi ganska tidigt, iaf runt 23...

Akihabaras elektronikdistrikt
Stationen Akihabara omges av ett elektronikdistrikt. Marknaden uppstod ur ruinerna efter andra världskriget då den japanska armén hade ett överskott av utrustning och ville bli av med det. Studenter från närliggande universitet, som var i desperat behov av pengar, köpte upp överskottet och tillverkade radioapparater – statussymboler och mycket eftertraktade – för att sälja längs vägkanter eller i småaffärer.

Shibuya
Shibuya är partystaden för Tokyos unga människor och har varit så sedan 1930-talet, då fasaderna pryddes av futuristiska raketer som pekade mot himlen.

Staty av Hachiko
Shibuya-stationen – på den populära mötesplatsen står en staty (1939) av en hund som väntade på sin husse vid stationen varje kväll i över 10 år efter hans död.

Yonchome-korsningen
Ginza Yonchome-korsningen är en av världens mest trafikerade korsningar…

Ivrig som ett barn på julafton, tog jag på mig kläderna och slängde kameran runt halsen när jag vaknade och gick ut för att fota Sakura… Men icke, det var bra seglivat i år! Fortfarande knoppar… Nåja, då fick Christoffer några extra minuter att slöa i sängen innan han var tvungen att kliva upp.

Vi åt vår frukost och tog bussen till Ginkakuji – Silverpaviljongen. På väg upp för smågatorna till templet gick vi förbi ett stånd som sålde munkar med någon kräm i. Det var jag ju såklart tvungen att smaka på, så jag köpte en munk med körsbärskräm och jag blev inte besviken! Supergott! Dock blev man väldigt törstig och jag gjorde bort mig som inte köpte vanligt vatten utan grönt iste – det var nog det värsta jag druckit på väldigt länge. Jag trodde jag hade blivit gammal nog för att kunna äta sånt jag inte tycker om, men den här gången gick det inte. Jag fick hålla för näsan för att ens kunna svälja det ^^

Väl inne på tempelområdet möttes vi av en häpnadsväckande vacker syn – trädgården var fantastisk! Jag önskar att jag kunde få se det när träden fått löv och allt är grönt, för jag kan tänka mig att det är ett mästerverk då.

På väg ner från templet tog vi en promenad längs med ”Filosofernas promenad” – en vacker plats under Sakura, men tyvärr hade inte ett enda träd blommat ut ännu. Dock var knopparna så när att trädgrenarna var alldeles rosa… Efter promenaden fanns det gott om små butiker och jag kunde inte motstå ett litet paraply när jag passerade en av dem.

Efter en ganska lång promenad kom vi äntligen fram till en tunnelbanestation där vi tog oss vidare till Fushimi och den kända Torii-gången (Fushimi-helgedomen). Ännu en gång gick det uppför och ännu en gång fanns det gott om små stånd och butiker på vägen. Den här gången hittade vi en slags våffelfisk med vaniljkräm inuti som vi var tvungna att smaka på.

Snart var vi framme vid den kända Torii-gången och jag måste erkänna att det var häftigt att se! Tänk er själva – Torii efter Torii uppställda efter varandra i 2,5 km… Galet! Det var mycket folk och det var svårt att få ett bra kort på ”känslan” av djupet i gången, men jag lyckades på något sätt fånga en bild utan en enda turist!

Efter några hundra meter kände vi oss nöjda och började röra oss in mot stan igen. Ännu en gång begav vi oss till Kawaramachi och dess butiker. Christoffer shoppade loss och köpte sig en snygg väska, jag kunde ju inte vara sämre och köpte en liten resväska.

På kvällen lagade vi köttfärssås hemma hos Christoffer och planerade lite inför morgondagens Tokyo-resa!

Ginkakuji – Silverpaviljongen
Somliga anser att Ginkakuji är ett oöverträffat mästerverk i trädgårdsdesign, andra tycker den är överskattad. Tveklös är dock betydelsen av Ginkakuji för japansk kultur – innanför väggarna når teceremonin, noteatern, blomsterarrangemangen och tuschmåleriet nya, förfinade höjder.

Templet var från början en tillflyktsort i bergen för shogunen Yoshimasa (ihågkommen för en konstärlig renässans som kallas Higashiyamakultur). För att hedra sin förfader som täckte Kinkakuji i bladguld, tänkte Yoshimasa täcka sin paviljong i silver under senare delen av 1300-talet. Dock blev templet aldrig täckt i silver på grund av det förödande Oninkriget och idag glänser istället den eleganta silverpaviljongen av ålderns färg.

Filosofens promenad
Genom ett av Kyotos mest älskade områden sträcker sig Filosofens promenad - ett körsbärsblommande kanallopp längs foten av det natursköna Higashiyama – från Ginkakuji till Nyakuojijinja. Promenaden har fått sitt namn efter en professor i filosofi från Kyotos universitet, Kitaro Nishida (1870-1945) som använde den som daglig promenad.

Fushimi helgedomen
Den mest kända helgedomen. Avenyn som idag består av hundratals torii-portar har skapas genom att affärsmän har donerat dessa torii-portar. Åt enda hållet ter sig portarna vara enfärgade, men vänder man sig om på sin väg genom avenyn möts man av text som visar vem som har donerat varje torii-port.