När jag vaknade idag var jag alldeles uppspelt – vi skulle ta Shinkansen till Hiroshima och atombombsdomen, något som jag sett fram emot i flera månader! Men vi började med något betydligt trevligare – Miyajimaön.
Vi tog tåget ut till båten som skulle ta oss till ön och det var en ganska vacker syn när man närmade sig land. Torii’n stod ute i vattnet och bakom den var ett fantastiskt landskap med berg och vackra tempel. Vi hoppade av, tillsammans med alla andra turister, och började gå längs med de små gatorna. Överallt gick lösa tamhjortar och väntade på att bli matade och gosade med. Längst med alla gator fanns små butiker som sålde allt som faller turister i smaken - souvenirer, mat, glass, m.m. Själv kunde jag inte motstå frestelsen och köpte ätpinnar, en japansk docka samt ett litet väsksmycke. Vi promenerade runt på ön ett par timmar innan vi tog både båt och tåg tillbaka till stationen. Därifrån tog vi spårvagnen genom Hiroshima till atombombsdomen.
Wow, vilken syn... och vilken konstig känsla det var att befinna sig där och inse vad som egentligen hände för snart 70 år sedan. Vad tänkte de egentligen när de sparade domen och inte valde att riva den istället när de kunde återskapa och bygga upp staden igen... Japaner, vilket folkslag!
Klockan närmade sig solnedgång och det var sjukt mysigt att gå genom fredsparken, se fredsklockan, fredsmonumentet och den eviga lågan. Tyvärr hann vi inte gå in på museet, men jag fick iaf knäppa ett kort eller två på byggnaden...
18:47 satt vi på ett Shinkansen på väg hem till Kyoto igen... Jag moffade i mig två ”Danish bread” – den ena med Green Tea och den andra med Macadamia Nuts! Jag hade varit så uppspelt under dagen att vi glömt av att äta något... När vi tillslut kom innanför dörrarna hemma hos Christoffer tog vi fram stekpannan och lagade köttfärssås och spagetti!
Miyajimaön
Det är en juvel längs Sanyokusten, Miyajima som symboliseras av konturerna av en cinnoberröd torii (shintoport), mitt ute i havet, vilket antyder att hela ön är helig. På den här ön finns inga förlossningskliniker eller begravningsplatser eftersom ingen tillåts föda eller dö på Miyajima. Att fälla träd är också förbjudet – ön är täckt av urskog vilket innebär att den är hemvist för många fågelarter (en perfekt plats för en trädkramare som jag). Dessutom tillåts tamhjortar ströva fritt runtom ön...
På en udde som vetter mot helgedomen står Gojunoto, en femvåningspagod som byggdes 1407. Bredvid står Senjokaku, ”paviljongen med de tusen tatamimattorna” som restes 1587.
Itsukushima-helgedomen grundades 593 och står på pålar över en vik. Den är vackrast vid högvatten när byggnades speglades i havet. En del av terrassen mot bukten utgör Japans äldsta noscen.
Itsukushima-helgedomens torii anses av japanerna vara en av landets tre mest natursköna vyer och är 16 meter hög. Vid lågvatten är det möjligt att gå ut till den.
På sluttningarna bakom helgedomen ligger parken Momijidani (”lönnlövsdalen”). En linbana från parken går upp till toppen av Misenberget där det finns ett apreservat och fantastiskt utsikt mot Inlandshavet. På bergssluttningen finns även flera naturstigar.
Hiroshima
Istället för att återuppföra de krokiga förkrigsgatorna byggdes den moderna staden på ett rutsystem, vilket gjorde den enklare att överblicka. Spårvagnar och fina vägar och väldigt fin arkitektur är idag istället något som återspeglar staden.
Atombombsdomen är det enda som återstår av den gamla bombade staden. Kl 8:15 den 6 augusti 1945, exploderade atombomben 580 meter ovanför stadskärnan. Tiotusentals människor dödades genast av tryckvågen och dödssiffran steg till 200 000 de följande åren på grund av efterverkningar. Domen, den forna industriställningshallen, låg nära platsen där bomben exploderade. Domens vridna bjälkar, gapande hål och grushögar har bevarats som ett av UNESCO:s världsarv.
Fredsparken ligger precis intill domen och vid parkens norra ingång står Fredsklockan som man själv kan ringa i. I närheten av ligger Minneskullen med askan efter tiotusentals människor som kremerats. Längre in i parken ligger Barnens fredsmonument som föreställer en flicka med utsträckta händer. En trana, den japanska symbolen för långt liv och lycka, flyger ovanför henne.
På andra sidan vägen står Fredslågan som inte kommer släckas förrän alla kärnvapen har utrotats från jorden. I närheten står Cenotafiet som skapats av Kenzo Tange åt alla bomboffer. Här står namnen på alla som dog, tillsammans med en inskription som lyder ”Vila i frid. Vi kommer aldrig upprepa misstaget”.
