Idag hade vi en tid bokad inne hos Mama Mia på Götgatan för vårt rutinultraljud. Det var total snöstorm ute så vi åkte i god tid för att inte bli sena i morgontrafiken. Väl på plats, sisådär 45 min senare, insåg vi att vi inte hade koden in till kliniken ^^ Varför? Jo, för att de förmodligen skickat en påminnelse till mitt gamla nummer som numera inte finns längre då det tillhörde DICE. Som tur var kom det ett par som vi kunde ta rygg på. 

Tjejen vi träffade kändes sjukt stressad… Hade detta varit vårt första UL hade jag blivit lite ledsen tror jag, för det var verkligen ingen välkomnande känsla. Jag låg på den där sängen i drygt 40 minuter medan hon försökte kolla igenom allting minst två gånger.  Och som hon tryckte på magen, vid nåt tillfälle gjorde det till och med riktigt ont ^^ (Dagen efter var jag så öm att det kändes som jag hade blåmärken ^^)

Trots många försök att få den lille mannen i magen att vända sig om, gick det inte. Hon kunde därmed inte avsluta kontrollen då hon inte kunde undersöka hjärtat ordentligt. Istället bad hon oss komma tillbaka så snart som på fredag lunch för att försöka igen. Vi fick dock med oss tre bilder som hon skrev ut snabbt och sa att vi inte behövde betala för dem då de inte var speciellt bra. Vi skulle ta nya på fredag istället. 

Johan begav sig till jobbet i snöstormen och jag fick lugnt och säkert köra hem till Nacka Strand igen… enklare sagt än gjort när man knappt såg 10 m framför sig.

Jag har länge funderat på hur jag vill kläcka bebisnyheten för mina föräldrar och jag har länge vetat hur jag ska göra det… Jag bestämde mig snabbt för att göra en fotokalender där födelsemånaden skulle vara en bild från vårt ultraljud. 

Det blir tre kalendrar, en till Familjen Ek, en till Tina och en till Svenne - alla med personliga bilder, förutom juni månad då… Ska bli kul att se deras reaktioner när de tillslut öppnar dem i jul!

Jag är väldigt glad att jag har sparat all medicin jag tagit under den här IVF-resan... Det har minst sagt blivit lite grann som åkt in i den här kroppen. Galet när man ser allt på en och samma bild! Totalt för enbart medicinen, exkluderat de mediciner som krävts för att bekämpa svamp och illamående, landar kostnaden på ~14 000 kr! Tacka fan för högkostnadsskydd!! Utöver medicinkostnaderna så har vi ju dessutom gjort ett ERA-test för 15 000 kr samt NIPT för 6 000 kr. För att inte tala om alla besökskostnader genom åren... Alltså, en totalkostnad på närmare 40 000 kr!!!

Idag inleds gravidvecka 15, dvs 14+0, och jag kliver officiellt in i 2a trimestern! Det är nu de "100 gyllene dagarna" sägs inledas, en period som många anser vara den bästa perioden under hela graviditeten. 

Mitt illamående finns där ibland, men det har blivit mycket bättre senaste veckan. Gravidhickan finns också kvar, men det i samband med illamåendet. Det är iaf väldigt enkelt för Johan att veta när jag mår illa och inte ^^ Jag känner mig inte lika andfådd som tidigare heller, även om jag fortfarande flåsar av att ta på mig kläderna vissa dagar... Gymmet går fortfarande bra, jag hoppas innerligt att jag kan fortsätta med det kommande månader. Jag dricker betydligt mer vatten än vad jag tidigare gjort och när jag väl blir hungrig blir jag attackhungrig...

Däremot känner jag att det växer inom mig, livmodern hugger betydligt oftare nu och jag har ett kontant molande... Inte jätteskönt, men inget jag inte kan hantera. 

Frågar ni Johan om mitt humör så tror jag ändå att vi är ganska förskonade. Jag tycker inte att jag har blivit ett hormonmonster trots alla mina mediciner och det faktum att det nu växer en bebis inom mig. 

På tal om mediciner... Jag tog min sista Crinone igår!!! Inga fler mediciner fr.o.m. vecka 15! Det ska bli så otroligt skönt att få stänga av alla larm och slippa tänka på det... Jag ska försöka ta en bild på allt i helgen, jag har nämligen sparat varenda liten förpackning sen dag 1. Jag vill se hur mycket som har gått in i den här kroppen. 

Idag fick vi äntligen tillbaka resultatet från vårt NIPT-test... Och allting såg bra ut!! Så skönt, vi kan vi bara fokusera på att vara och låta den lilla växa.

Man kan ju även kolla vilket kön det är, men vi har valt att vänta ytterligare ett par veckor innan vi tjuvkikar på det. Vi vill inte fästa oss vid en individ för tidigt ifall det inte skulle gå bra... Vi har sett så många runtom oss behandla bebisen som att den redan är född. De kallar bebisen vid namn, köper specifika saker och kläder med namn på, osv. och där vill vi inte hamna om det skulle gå dåligt. 

Idag inleds gravidvecka 13, dvs 12+0, och vi hade en tid inbokad hos Eliva för att genomföra ett NIPT. Vi gjorde även ytterligare ett ultraljud och det lilla livet där inne hade fullt upp med att inte ligga still, inte ens för en sekund, så att vi kunde få ta ett ordentligt kort på den. Rättvänd, på sidan, upp-och-ner... Ja, den rörde på sig oerhört mycket ^^ 

Men, vi fick iaf en liten bild där man ser att det är en liten människa som finns där inne. Vi fick även höra hjärtslaget för första gången idag... lite overkligt faktiskt. Själva blodprovet blev vi ivägskickade till Karolinska inne vid Odenplan för att genomföra och när vi lämnade Eliva fick vi med oss en liten goodiebag med en söt liten onesie!

Om drygt en vecka får vi reda på svaret i 1177, hoppas nu allt ser bra ut så att vi slipper göra en abort... 

Den här veckan har vi varit på inskrivning på MVC hos Mama Mia uppe i Nacka Forum. Vi fick träffa en kvinna som hette Linda Mosskull Arvidsson, superhärlig! Vi visste inte riktigt vad vi förväntade oss av mötet, men vi gick igenom lite viktiga datum samt bokade in oss på lite olika kommande möten samt ultraljudet som man gör i V20. Tyvärr kommer vi att få en ny tjej i februari som heter Lotta, men förhoppningsvis är hon lika härlig hon.

I övrigt så har illamående inte gett sig, tycker nästan att det har eskalerat senaste dagarna. Mår riktigt kass kvällstid och när det är dags att lägga sig. Som tur är slipper jag det dagtid, det är bara på kvällen det kommer. 

Måtte detta snart ge sig - illamående och hjärtklappning, det är inte kul ^^ Jag hatar att erkänna när jag inte mår bra, men det går liksom inte att dölja just nu. Det blir ju inte bättre av att jag är tokförkyld heller, det förstår jag ju. Men, nej... detta kan jag vid det här laget.

Fostret är nu stort som en jordgubbe och än så länge syns ingenting på mig. Det sägs att man börjar växa snabbt runt v16, vilket är i lagom tid för att åka hem under julen ^^ Har vi tur syns det inte så mycket på mig då heller eftersom vi har planer på att släppa bomben när vi träffar familjerna i jul och de får öppna sin fåniga fotokalender...