Idag, ringde mäklaren än en gång och frågade hur tankarna gick. Det var med skakig kropp som jag sa att vi nu ville lägga utgångspriset och därmed starta budgivningen.
Det verkade på mäklaren att det fanns 3-4 sällskap som var intresserade, men det var endast en till som gav sig in i budgivningen under dagen. Den här budgivaren skulle komma att bli vårt nya irritationsmoment, tillsammans med säljarna som trots budgivningen ville ha en till visningshelg… Detta gjorde hela situationen ännu jobbigare, skulle ännu fler ges chansen att ge sig in i budgivningen? Om man nu lägger ut sin bostad till ett visst pris och budgivningen kommer igång, varför lägger man sig så lågt att man inte är villig att sälja till det priset?
Jag hade iaf Adam att gosa med, jag kände att jag behövde lite extra kärlek och jag kramades mycket med honom under dagen. Jag försökte också se honom framför mig när budgivningen stack iväg... Måtte detta bli ett bra hem för honom att växa upp i!
