Efter lite mat i magen låg Kirkjufell Mountain & Kirkjufellsfoss bara några minuter bort. Från vägen fick vi se ett vackert regnbågsspektakel på ett sätt som jag aldrig tidigare sett det. Regnbågen låg precis över vattenytan och lysts upp mot bakgrunden. 

Kirkjufell Mountain blev känt runt om i världen genom Game of Thrones och det märktes på antalet turister vi möttes av när vi närmade oss parkeringen. Men, vackert var det... Väldigt vackert. Vi hade dessutom turen att regnbågen inte försvann innan vi hann fota vattenfallet med berget i bakgrunden. 

Efter 45 min hoppade vi in i bilen igen och körde vidare. Det blev ett par stopp på vägen, bl.a. Búlandshöfði och Ólafsvíkurkirkja, innan vi nådde Vidvik – en restaurang som jag googlat rätt på. Mitt ute i ingenstans låg ett litet hus, med en mysig liten restaurang. No more, no less. Vi beställde in pilgrimsmusslor och grillad sallad till förrätt, sedan en tempurafriterad Spicy Tuna till varmrätt som var så otroligt krispig... Herregud va mat det kom in! Vi behövde verkligen inte oroa oss för att gå därifrån hungriga ^^ Jättegott var det dessutom, den grillade salladen var grym! 

Många stopp på vägen blev det idag. Jag kollade Google Maps och hojtade till så snart jag såg något som såg spännande ut. Vi passerade en liten vulkan, Saxhóll Crater, innan vi svängde av på en smal väg som tog oss ner till en svart stenstrand med perfekt runda och släta stenar, Djúpalónssandur. Vi fortsatte vidare och passerade både en fyr (Malarrifsviti Lighthouse) och ett övergivet hus (Dagverðará River on Snæfellsnes Peninsula).  

Vi hade de senaste timmarna haft väldigt tur med vädret, men nu började det blåsa upp igen. När vi kom till Bárður Saga Snæfellsás Statue blåste det så mycket att vi knappt ville gå ut ur bilen ^^ Bård snäfellsasens saga (isl. Bárðar saga snæfellsáss) är en av islänningasagorna och skrevs redan under första delen av 1300-talet. Handlingen utspelar sig på halvön Snæfellsnes på Island. Huvudpersonen är Bård Dumbsson, en as, till hälften människa, till hälften övernaturlig varelse, i sagan kallad Bárður Snæfellsás. 

Dagens sista stopp blev en fin, svart liten kyrka, Búðakirkja. Vi svängde av på en liten grusväg och fick försiktigt ta oss fram då getterna strosade fritt på vägen.  

Vilken dag vi fick tillslut! Helt fantastisk första dag och så kul att vi åkte norröver så att jag också fick se lite nya platser. Johan var en hjälte som körde runt på oss hela dagen, framförallt när det regnade och senare på kvällen när skymningen dragit in. Vi var inte hemma i lägenheten igen förrän strax efter 00, fullkomligt slut båda två, och vi hann knappt borsta tänderna innan vi slocknade.   

Nästa stopp var Selvallafoss, ett superfint litet vattenfall som fortfarande känns ganska “orört” av turister. När vi körde upp på den lilla parkeringen erbjöd jag mig sitta kvar i bilen medan Johan gick iväg för att fota. Fy fan vilken skit... Vi skulle ju se och uppleva Island tillsammans, inte en i taget för att en av oss behövde sitta kvar i bilen med den på tomgång!

Efter en kvart kom Johan tillbaka, förbannad för att vår resa höll på att bli förstörd redan på dag 1. Han sa åt mig att gå iväg och fota medan han skulle ringa biluthyrningen. Jag knallade iväg och efter 5 minuter hörde jag Johan bakom mig. Har han stängt av bilen!? Tänk om den inte startar igen, vafan gör vi då?! 

“Den startar nu, jag har testat 4 gånger... Man behövde trycka ner kopplingen helt i botten, alltså max! Jag blev så förbannad när killen i luren försökte förklara för mig hur jag kör manuellt och vad jag behövde göra - jag har kört manuellt i 15 år! Trampa ner kopplingen för att starta... Det fattar jag väl, jag gör ju det!! Men, inte tillräckligt långt tydligen...” 

Jag erkände direkt för Johan hur otroligt nära jag varit att bryta ihop... minsta lilla motgång hade fått mig över kanten. Han skrattade åt mig och erkände att han känt exakt samma sak. Men nu, nu kunde vi äntligen uppleva vårt första vattenfall tillsammans och njuta av att solens strålar faktiskt tittade fram lite mellan molnen, om än bara för några sekunder.  

Efter 45 min drog regnet in igen och vi bestämde oss för att köra vidare till Bjarnarhöfn Shark Museum. Det var ett väldigt litet museum, men vi var egentligen där för den fermenterade hajen som man fick smaka på om man lyssnade in på deras tour. Anledningen till att de fermenterar hajarna (som f.ö. kan bli upp till 400 år gamla), är för att de är giftiga. Hajen, Hákarl, har så små njurar att de har urin i hela kroppen och fermenteringsprocessen (som tar 6-12 veckor) eliminerar gifterna. Därefter hängs köttet för att torka i ett antal månader och under den perioder bildas ett brunaktigt skal som tas bort innan köttet skärs i små bitar och serveras tillsammans med brennivín, en isländsk akvavit. 

Det var en väldigt speciell smak, ammoniaken gick upp i näsan och sen kom något som liknande salmiak. Nja, det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, men att jag skulle sitta och äta det en fredagkväll i gott sällskap, nej... För det är tydligen så de äter det, precis som jag äter en ost- och charkbricka. 

Vi hade egentligen tänkt äta vid museet, de hade nämligen soppa på hajfena (för att inte kasta bort något, inte Japan-style), men det var precis knökfullt då de blivit uppbokade av ett väldigt stort sällskap. Istället hoppade vi in i bilen och körde vidare mot en liten hamnby och vägen dit var alldeles magiskt vacker! Över ett krön vid Snæfellsnesvegur uppenbarade sig blått vatten och gröna berg under solen strålar som trängde igenom de mörka molnen – magiskt! Kamera och fotografering i all ära, men det är verkligen inte alltid man kan fånga storheten i landskapen... Detta är ett sånt tillfälle, jag kommer minnas hur det såg ut, men bilderna gör det verkligen inte rättvisa! 

Snart körde vi in i den lilla byn och hittade ett litet fik där vi kunde få i oss lite lättare lunch. Græna kompaníið bjöd på hemlagade våfflor och hemmagjord sylt som serverades i ett av de små rummen som dessutom dubblade som sybutik ^^ Så konstigt, men ändå lite mysigt! 

Jag vaknade tidigt, redan kl 04, och låg och lyssnade på regnet genom det öppna fönstret. Island är lite lustig på det viset, många hus och lägenheter måste ha sina fönster öppna dygnet runt annars blir det så mycket kondens mellan glasskivorna att de vattenfylls. Ytterligare kuriosa är att deras kallvatten i kranarna kommer direkt från deras källor och anses vara ett av världens bästa vatten. Allt varmt vatten däremot är geotermiskt, det kommer alltså kokhett från marken och rakt in i folks hem, vare sig det handlar om kranvatten eller golvvärme. 

Regnet oroade mig lite och prognosen i väderappen hade blivit ännu sämre under natten. Jag ville ju att Johan skulle få uppleva Island på bästa sätt och hela poängen med att resa till Island var ju för att fota tillsammans. Jag låg och googlade på tips för att fota i regn och började känna mig lite mer optimistisk. 

När klockan närmade sig 06:30 hörde jag hur regnet avtog och snart var det uppehåll! Jag tog på mig mina kläder, slängde kameran över axeln och tog en promenad ner till hamnen och deras vackra konsert- och operahus, Harpa. Huset är 43 meter högt och byggt i stål, med en fasad som består av omkring 10 000 oregelbundet formade prismaliknande fönster i olika färgnyanser.

Drygt två timmar senare var jag på väg tillbaka till lägenheten och regnet stod återigen som spön i backen.

Eftersom vädret var som det var, bestämde jag att vi skulle åka norröver idag istället för på torsdag. Att sitta i en bil när det regnar löser man, även om det är trist att köra i. Vi dubbelkollade våra kameraväskor och packade bilen med lite extrakläder ifall vi skulle bli blöta under dagen, sedan körde vi förbi en mack och köpte på oss lite frukost. Jag mindes deras tonfiskmackor från min förra resa, otippat bra faktiskt, så det fick bli en sån den här gången också!  

Bil är verkligen ett måste när man besöker Island, man måste ha friheten att köra genom landskapet och kunna stanna där man själv önskar. Och trots att jag sett det tidigare, så slogs jag av naturen den här gången också. Helt magiskt vackert!  

För att ta sig norröver behövde man passera Hvalfjörður (Valfjorden) och det gjorde man via Hvalfjörðurtunneln (Hvalfjarðargöng). Den är 5 762 meter lång (varav 3 750 meter ligger under fjordens vatten) och den ligger som djupast 165 meter under havsnivån. 

Strax efter tunneln blev vi tvungna att stanna till när vi passerade en stor bergsvägg intill Innrahólmsvegur. Det hade slutat regna för en stund, men det var tydligt att det var på gång igen när vi tittade ut över fjorden vi precis åkt under. Så häftigt! 

Men, när vi skulle åka vidare startade inte bilen... Samma problem som vår Mercedes. Jag fick en klump i magen, men försökte hålla masken för att inte låta detta förstöra vår semester. Johan gjorde ett till försök och då startade den. Vi tittade på varandra och skakade på huvudet. Inte ska väl den här bilen också ge upp på oss?! 

Vi körde vidare och satte sikte på Gerðuberg Cliffs. Väl framme blåste det och regnade igen ^^ Johan körde längst med den lilla grusvägen och jag vevade ner rutan för att kunna knäppa lite bilder, herregud vilka turister! Vi bestämde oss för att parkera bilen och låta regnet dra förbi så att vi kunde gå upp för klippan, men fter 10 minuter bestämde vi oss för att strunta i det, det verkade liksom inte dra bort ens lite grann.  

När vi skulle starta bilen igen hände ingenting. Ingenting! Jag höll på att bryta ihop och kände bara för att börja gråta... Efter närmare 10 försök startade skiten och vi började dividera om hur vi skulle göra då klockan redan var ett och vi var 2,5 h ifrån Reykjavik - ge upp den här dagen och åka tillbaka till biluthyrningen eller fortsätta norröver men låta bilen gå på tomgång resten av dagen och aldrig stänga av den...  

Vi valde det sista. 

Vi vaknade tidigt och käkade vår frukost i lugn och ro, sedan satte vi igång att vattna blommorna, städa undan lite och gå ut med soporna. Efter att ha dubbelkollat våran packningen beställde vi en Uber och rörde oss ut till Arlanda i god tid, precis som alla resenärer blivit rekommenderade. Dock var vi ute i så pass god tid att vi inte ens fick komma in i vänthallarna, de har nämligen inför en 3-timmarsregel för att minska köerna. Så, vi slog oss ner på utsidan, i solen, och tittade på folk i drygt 2 h. Väl inne var det kaos genom säkerhetskontrollen, folk precis överallt.

Vi slog oss ner inne på en av alla restauranger inne på Arlanda och köpte in något att äta. Jag köpte en kycklingsallad för 160 kr (!) som såg ut att ha passerat sitt bäst-före-datum med flera dagar. Salladen var alldeles vattnig och brun så jag gick tillbaka med den direkt. Efter lite om och men fick jag en ny sallad som var betydligt bättre, men fortfarande rena rånet med tanke på priset.

När det tillslut var dags att boarda planet var det inte alls speciellt mycket folk på plats och jag var lite naiv som hann tänka ”oh, det kanske blir en lugn flygning”… Vi hamnade längst bak i planet, precis längst bak vid toaletterna. Dessutom fick vi 5 (!) småbarnsfamiljer runtom oss. Alltså, detta kan ha varit top 3 värsta flygresor jag varit med om. Barnen skrek konstant i 3 h och vi hade folks rövar i ansiktet större delen av resan då de väntade på toaletten.

När vi landade stod regnet som spön i backen och när vi skulle hämta upp bilen hittade vi inte rätt biluthyrare. Det visade sig att vi skulle bli upphämtade av firman i en minibuss för att sedan köra 5 min till deras kontor. En liten skruttig Toyota plockade vi upp som Johan åkte på att köra runt med hela resan. Den var så slö att den knappt gick att accelerera med på 3an. ^^

Efter 50 min var vi framme i Reykjavik och vår lägenhet för vistelsen. Incheckningen gick sjukt smidigt och det första vi gjorde var att klä på oss igen för att ta en promenad i regnet till en väl vald restaurang – Monkeys.

Vi hade turen att få ett bord direkt då restaurangen i övrigt var fullsatt. Vi beställde in varsin fördrink, sedan tog vi deras avsmakningsmeny + vinpaket. Maten smakade tyvärr inte lika bra som det såg ut, ingen av rätterna smakade varken mer eller mindre – allt var verkligen svenskt lagom. Det var dock mysigt att inleda vistelsen med en middag och bara få komma ner i varv. Vinglasen var generösa, men det var inget emot det dessertfat som kom in på slutet… Herregud va mycket dessert det kom in ^^

Innan vi tackade för oss bad vi servitrisen om lite frukosttips och efter ett par minuter kom hon tillbaka med en lapp till oss. Tre olika förslag som vi absolut skulle kika på! Det regnade även när vi gick hem och när jag kikade på väderappen så visade det sig att det skulle regna varje dag under vår vistelse. Jag kände en liten klump i magen och hoppades verkligen att vi kunde få ha mulet väder men med uppehåll. Att försöka fota i ösregn går, men det är ju absolut inte kul...

Efter att ha spenderat otaliga timmar i bilen senaste veckorna hade vi nu en dag tillsammans i Stockholm innan det var dags att hoppa på flyget till Island imorgon.

Vi planerade det sista inför veckan, dubbelcheckade alla tider och bokningar, åt gott och packade alla våra väskor. De som känner mig vet att jag tycker om att ha koll på saker och ting, så jag har kollat upp platser att besöka samt hur långt bort de ligger så att vi kan planera hur lång tid saker och ting kan tänkas ta. Och jag vore väl inte en designer om jag inte planerade i MIRO? ^^

Jag är så himla glad över att Johan också har hittat sitt fotointresse och att detta är något vi har gemensamt. Att packa fotoväskan den här gången var lite roligare än förra resan till Island, helt enkelt för att jag ska få uppleva detta Johan! En laptop, en iPad, en Nikon D850, en 16-35 mm, en 24-70 mm, en 70-200 mm, en 500 mm, en Sony RX1R, stativ, ett variabelt ND-filter, ett pol-filter, otaliga minneskort, rengöringskit, putsdukar... Ja alltså, ryggsäcken var värd så mycket pengar och den vägde alldeles för mycket för att gå som handbagage egentligen ^^ Men, det var bara att bita ihop och hoppas att ingen skulle be mig väga den på flygplatsen!

Efter en tidig morgon med frukost och packning, var det dags att röra sig mot flygplatsen igen. Och hemresan gick betydligt smidigare än hitresan ^^ Taxin hämtade upp oss den här gången och väl på flygplatsen gick flyget i tid. Ett direktflyg dessutom så vi behövde inte krångla med någon transfer.

När vi landade på Arlanda var det fortfarande kallt och snön låg kvar. Va härlig det är med kontraster ändå! 

Det blev en varm och härlig dusch när vi kom hem och pizza på det - livet ändå!

Idag packade Johan med våra stativ i sin ryggsäck, tanken var att ta lite panoramabilder samt att fånga solnedgången... Vilken hjälte, jag hade inte velat konka runt på den där väskan, speciellt inte eftersom vi inledde dagen med trappor, i mängder.

Vi beslutade oss för att traska uppåt för att förhoppningsvis kunna få en ganska fin vy över Monaco med hamnen som bakgrund. Det var kanske inte det bästa vi kunde göra för mitt knä (vilket verkligen hade tagit stryk), men vi promenerade på och snart kom vi upp till en liten "öppning" mellan husen. Tyvärr hade vi både hustak och byggkranar i vägen, så det här med en schysst panorama var tyvärr att glömma. Vi bestämde oss för att det fick räcka nu, det var både för varmt och för jobbigt att gå i trapporna ^^ 

Resten av dagen strosade vi runt i de gamla delarna av Monaco, gjorde ett snabbt besök på deras julmarknad (efter att ha godkänts med temperaturkontroll), var alldeles själva nere vid deras hamn... Vi gick dessutom tillbaka till Monaco-Ville, det var nämligen lite fotovänligare väder idag (läs; halvklart/mulet). 

Under eftermiddagen började det blåsa upp och för första gången den här resan var jag glad att jag hade en skaljacka med mig! Molnen hopade sig och jag började tappa hoppet om en fin solnedgång och var beredd att tacka för mig, men Johan övertalade mig - "Nu har jag släpat på de här jävla stativen hela dagen, nu ska vi plåta solnedgången!!". Och vilken tur att han övertalade mig, för molnen luckrades upp tillräckligt mycket för att släppa igenom solstrålarna under solnedgången och vi fick en vacker, rosa solnedgång att fota!

När vi kom tillbaka till hotellet snackade vi ihop oss med Johans kollegor och bestämde oss för att gå ut och äta tillsammans, innan det var dags för hemresan imorgon. Joakim lyckades ordna ett bord på Nobu (helt otroligt eftersom han ringde bara 2h innan vi fick ett bord), och vi slängde oss snabbt i duschen. Vi svidade om och började traska neråt mot Farimont Hotel (Hairpin-kurvan) och när vi kom fram satt grabbarna där och smuttade på drinkar. 

Kvällens drink måste ändå ha varit deras Mia Margarita (Tequila Patron Reposado, Passion Fruit Puree, Nobu Honey Mix, Lime Juice & Shichimi), den var fantastiskt god! Vi beslutade att ta varsin avsmakningsmeny och viner på rekommendation. Vi fick en så härlig servitör, han var så rolig och gjorde middagen lite mer minnesvärd än vad det skulle varit annars. 

Efter middagen hade vi tänkt besöka Casino de Monte-Carlo, men vi blev stoppade när vi skulle köpa inträdet eftersom vi inte hade våra pass med oss. EU ID-handling räckte tydligen inte... Så, istället för att bränna pengar på ett var världens finaste casinon, gick vi vidare till en klubb där vi inte kände oss speciellt välkomna ^^ När vi kom dit tittade de snett på oss och efter lite om och men "ordnade" de ett bord längst in i hörnet. Vi beställde in varsin drink och sen fick vi nog. Inte nog med att det var sjukt pretto, de rökte inomhus och ingen av oss tyckte det var speciellt trivsamt att hänga där. Så, efter en lyckad middag och en barflopp, strosade vi hem genom natten och somnade gott! 

Jag var så trött när klockan ringde idag, gårdagen körde verkligen slut på mig... Men vi gick upp tidigt och gick ner till hotellfrukosten, vi var först på plats. För att lösa problemet med Covid fick vi varsin bricka med tång att plocka pålägg med. Sedan var äggröra osv. redan serverat i portionsformar, väldigt smidigt faktiskt... Det får gärna fortsätta på det viset när det hela äver över. 

Eftersom jag hade lyssnat på Johan när det kom till packade kläder, var jag så klart för varmt klädd ^^ Johan hade sagt att det var som en "sval vårdag", men temperaturen måste ha varit 10+ grader och i solen hade det räckt med kortärmat, gott och väl! 

Vi inledde vår promenad med att följa "Formel 1"-banan. Vi passerade Grand Hotel Hairpin och gick vidare in genom tunneln. Därefter promenerade vi längst med kajen och kikade på alla gigantiska monster till skepp!

Därefter fortsatte vi förbi start/mål-sträckan och vidare mot den gamla delen av Monaco, Monaco-Ville. Den här ytan hade Johan förmodligen sett varenda centimeter av. Han och hans kollegor (några av mina gamla kollegor) hade nämligen fotoscannat området i tre dagar redan innan jag åkte ner för vår weekend tillsammans. Det var också här, i Monaco-Ville, som jag förlorade fighten med ett sketet litet trappsteg... Det borde inte ens få kallas trappsteg, så löjligt var det. Ändå förlorade jag. Med kamera i högsta hugg skulle jag "bara fota lite" medan jag gick och det skulle jag ju så klart inte ha gjort. Rätt vad det var föll jag likt Barbapappa och tog emot mig på ena knät, men jag räddade kameran! Herregud va löjligt det måste ha sett ut! Och just där och då kändes det inte så farligt, men oj vad jag skrapade mig skulle det visa sig en stund senare. 

Vi besökte Fort Antoine Theatre, Musée Océanographique de Monaco och Saint Nicholas Cathedral innan vi bestämde oss för att luncha lite. Vi slog oss ner utanför grabbarnas hotell och käkade sushi och när vi hade ätit klart och bara satt och njöt lite i solen, slog sig en kvinna ner vid bordet bredvid oss. När hon fick in sin sushi och misosoppa, lyckades hos på något sätt välta sin soppskål på bordet och ner på marken, varpå det skvätte upp på hela mig ^^ Hon ursäkta sig så oerhört mycket och började torka min jacka i panik. Hon ursäktade sig igen och vända sig om, plågad över vad hon precis gjort. 

Johan och jag skrattade mest. Jag var ju svartklädd till största delen och hade en vattenavstötande jacka på mig. Efter någon minut ursäktade hon sig igen och började prata liiite svenska med oss?! Det visade sig att hon varit tillsammans med en svensk man för ett par år sedan och kom ihåg lite av språket sedan dess. Hon hade dessutom besökt Sverige ganska många gånger och kunde briljera med lite minnen. 

Innan vi gick vidare från lunchen passade vi på att fråga henne om hon kunde rekommendera ett café det man kunde fika, för hon förstod givetvis konceptet fika efter sina besök i Sverige. Vi fick en rekommendation som vi följde. Efter drygt en halvtimmes promenad kom vi fram till ett café som såg precis svindyrt ut. Utanför, på serveringen, satt flera sällskap klädda precis varenda skitdyrt märke som kan tänkas, och där satt Johan och jag - i sneakers och träningskläder, typ ^^

Vi fortsatte vårt strosande och satte sikte på hotellet. Vi bestämde oss för att gå förbi Casino de Monte-Carlo och Place du Casino och kika hur det såg ut och vi bestämde oss för att komma tillbaka hit när mörkret lagt sig.

Efter en välbehövlig dusch, började hungern infinna sig igen och vi bestämde oss för att hitta ett bord på någon av alla restauranger borta vid Casinot. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Dels öppnade inte restaurangerna förrän kl. 19 pga. Covid och när de väl hade öppnat så blev de fulla på bara några minuter. 

För att fördriva tiden besökte vi ett mindre shoppingcenter i närheten samt en supermysig "inomhusträdgård" med fik. Sedan började jakten på en restaurang och det slutade med att vi sprang fram och tillbaka ett par gånger innan vi tillslut hittade en restaurang med plats för oss.

Det var så skönt att bara slå sig ner och äta lite... Det blev varsin råbiff med pommes, en efterrätt och två glas vin var. Men, hade jag vetat vad ett glas vin kostade hade jag definitivt inte beställt in ett glas till ^^ För en middag som kostade oss 1500 kr stod vinet för mer än halva notan! 

Klockan ringde 05:30 idag och till min naiva glädje såg jag att snön fallit under natten (inte en tanke på vad detta kunde innebära för dagens resa). Det var alldeles vitt ute, så mysigt! Flyget skulle lyfta 09:50 och jag räknade med att 3+ timmar skulle räcka som marginal till/på Arlanda. 

Jag kollade upp hur det såg ut med Ubers i närheten av mig och konstaterade att det fanns gott om bilar ~5 min härifrån. Nice, tänkte jag, då behöver jag inte stressboka någon taxi. Jag käkade min frukost och gjorde mig klar, sedan skulle jag beställa en Uber... 30 min bort! Strax efter 07 dök bilen upp och jag hoppades på en relativt lugn tur in till Arlanda. Mja, lugn blev den iaf ^^ Av någon anledning körde han mig genom stan, förbi T-Centralen, och där var det ju så klart tvärstopp i trafiken. 

Det var väldigt mycket poliser i trafiken ut mot Arlanda, men jag tänkte att det berodde på snön som fallit och att de ville få folk att sakta ner och inte köra som idioter... Resan in till Arlanda tog över en timme, men jag tänkte att jag hade gott om tid på mig iom. att jag inte skulle checka in något bagage (jag hade nämligen redan packat det mesta i Johans incheckade resväska). När vi körde in mot Terminal 5 stod där ännu mer poliser och vi fick reda på att de stängt vägarna till Terminal 5 - det var nämligen stadsbesök från 50 nationer och då är säkerheten på topp! Nu började jag dock få lite panik... Vi blev omdirigerade mot Terminal 2 och chauffören släppte av mig en bra bit bort, men det skulle gå snabbare för mig att gå resten av biten. Efter en promenad genom snön var det äntligen dags att gå igenom säkerhetskontrollen och detta gick över förväntan, knappt någon kö alls och jag hade lite mer än en timme kvar innan take-off. 

Men, nu började det...

• "Flight till Kastrup - 30 min försenat" - Okej, fine... 30 min, då blir det ett tight byte i Danmark eftersom jag bara har 50 min transfer, men det fixar jag. 
• "Flight till Kastrup - 30 min försenat" - Igen?! Det är lugnt, de kanske väntar in oss som kommer med transfer...?
• "Flight till Kastrup - 30 min försenat" - Okej... I'm fucked.

Inte fick jag tag i Johan heller eftersom han stängt av sin roaming i Monaco. De tillhör inte EU, det innebär att deras roamingavgifter är helt bonkers. Nu kände jag mig sååå stressad och uppgiven. Efter 1h i kö till informationsdisken, svarade tjejen att de inte kunde göra något, utan jag skulle invänta nästa flyg till Danmark och hoppas på att de kunde "lösa problemet där borta". 

• "Flight till Kastrup - 30 min försenat"
• "Flight till Kastrup - 30 min försenat"
• "Flight till Kastrup - Inställt"

Fan, fan, fan... Alltså, när man åker iväg på en weekend, då räknas varenda timme. Och nu satt jag här, på Arlanda, med inställt flyg och en missad transfer i Danmark. Skulle jag ens komma iväg idag eller skulle hela morgondagen försvinna som resdag? Var det ens värt att åka ner isf?

Efter drygt en timme fick jag ett SMS från SAS med en ny flight. Avgång vid 14 och två transfers innan taxi till Monaco. 

• Arlanda - Kastrup - CDG - Nice - Monaco.

När jag äntligen fick tag på Johan trodde han att jag snart skulle landa ^^ Tji fick han, minst sagt. Eftersom han hade bokat taxi till mig i Nice behövde han boka om den, men vi vågade inte hoppas för mycket eftersom jag hade ganska korta transfers både på Kastrup och CDG. 

Efter lite om och men var jag äntligen på väg i luften, dock blev det tajt under båda mina transfers och jag fick småspringa genom flygplatserna. När jag tillslut landade i Nice hade klockan passerat 20:30 och jag såg så mycket fram emot att iaf ha en taxi som väntade på mig samt en flaska rött som Johan skulle ordna till oss... De enda sakerna som inte skulle krångla idag, trodde vi ^^ Men, när jag kom fram och letade efter en chaufför med mitt namn, fanns där ingen. Det visade sig att företaget bokat en taxi till morgondagen och jag fick så snällt leta rätt på en egen taxi som tog mig till Johans hotell i Monaco. 

30 minuter och 1000 kr senare fick jag äntligen pussa på Johan igen! Incheckningen på hotellet gick iaf smidigt och vi hamnade nästan högst upp i ett fräscht rum med terrass. Jag tog en snabb dusch, sedan gick vi ner till hotellrestaurangen och käkade lite... När vi sen kom tillbaka upp på rummet och skulle öppna rödvinet, hade Johan handlat ett dessertvin ^^ Haha, alltså... Det var inte mycket som gick min/vår väg idag!! Men, vi gjorde det bästa av situationen - vi la oss tidigt och ställde klockan för morgondagen!

Idag väntade den riktiga presenten - en heldag på SPA! Efter mycket research visade det sig att Riga ska ha några av de bästa SPA som finns i Europa. Johan har hintat om att han vill till Yasuragi och efter att ha jämfört priserna så var det en no-brainer att göra den här resan - så mycket mer valuta för pengarna! 

Vi promenerade iväg till ett brunchställe som vi fått rekommenderat och slog oss ner. Johan såg allt lite bakis ut från gårdagens middag och vinpaket, men det är som det brukar vara för hans del, stackarn. En rejäl frukost och avslappnade SPA var nog precis vad han behövde idag. 

Vi kom fram till ESPA Riga, en 5-stjärnigt SPA, vid lunch och hade en timme på oss inne i SPA-avdelningen innan vår 2,5 h långa behandling skulle inledas. Aromabastu, ångbastu, torrbastu, pool, massageduschar... Allt som man behövde fanns där och en timme kan låta lite, men det räckte gott och väl innan vår behandling. 

I vår 2,5 h långa behandling, Blissful Journey, ingick följande;

• Full body Salt & Oil Scrub
• Relaxing full body massage with Essential Oils
• Skin Radiance Facial
• Skin softening paraffin hand application
• Scalp massage with ESPA Pink Hair & Scalp mud
• 2-rätters middag efter behandlingen

Vi möttes upp i det speciella avslappningsrummet efter behandlingen och fick chansen att vakna till liv tillsammans. Här bjöds vi på grönt te och nyttiga tilltugg samt stora, mjuka sängar. Ni hör ju själva, helt magiskt bra var det!!! 

När vi kände oss klara rörde vi oss ner till restaurangen för vår middag. Vi befann oss nu på Radisson och efter en snabb googling visade det sig att de hade en av Rigas bästa barer - Skyline Bar. Vi åkte upp till 26e våningen och slog oss ner för ett par drinkar. Vilken utsikt! Och va kul att kunna peka ut de platser vi besökt under helgen. Detta var en himla bra avslut på resan måste jag säga...

Bra planerad födelsedagspresent av mig! High five!