Att vakna upp i ett annat land på semester och inte känna stressen av att man måste utforska olika områden, är en helt ny upplevelse för mig ^^ Väldigt skönt ändå måste jag säga, men ovanligt.

Johan klocka ringde tidigt i vanlig ordning och jag kunde ligga kvar i sängen och dra mig en stund till innan jag gjorde mig iordning för hotellfrukosten.

Idag promenerade jag bort till Yodobashi, ett måste när man är i Japan. Men på vägen dit passerade jag ett stort tempelområde, Tokiwacho, där Higashi Hongan-ji låg. Jag gick omkring på området en liten stund innan jag fortsatte vidare mot Yodobashi.

Väl där inne var det som att vara tillbaka 2014, det kändes som att ingenting hade förändrats, endast uppgraderats men nyare prylar. Mängden reklamskyltar, ljuden, människorna… Lite mysigt ändå! Jag bestämde mig för att köpa en ny, lite mindre, kameraväska med sling-funktion. Jag hittade en schysst grön variant som jag slog till på.

Eftersom jag sällan känner hunger när jag är på semester, fick jag nästan ha ett par larm ställda om dagen för att komma ihåg att äta… Idag fick det bli sushi från ett sushiband, men jag vettesjutton om jag var så nöjd egentligen. Jag beställde laxsushi som jag visste att jag fick äta, men i övrigt var det ganska svårt att veta vad jag skulle välja. Dessutom fick jag väldigt många blickar på mig när jag satt där själv, kanske är det ovanligt att se.

Mätt och belåten knallade jag tillbaka till hotellet och tog 5 minuter på sängen… Så oerhört skönt att bara få ta en dusch och sen vila en liten stund. Att försöka ignorera det faktum att man är precis dötrött under första trimestern är lönlöst, man är helt slut i kroppen.

På eftermiddagen hoppade jag på en buss ut till Gion-distriktet i hopp om att få se en Geisha eller två och till min stora glädje fick jag syn på en Maiko och det som kan ha varit en Geisha. Det som gör mig osäker på Geishan är att hon inte bar make-up, i övrigt stämde klädsel m.m. överens med en Geisha. Jag såg även en man som var ute och rastade sin surikat ^^ Japp, en surikat!

Efter ett par timmar i Gion började det mörkna ute och jag tog en buss tillbaka till hotellet. Väskan jag hade köpt var i minsta laget och jag fick snällt gå tillbaka till Yodobashi och be om att få göra ett byte till en större modell. Johan följde med mig den här gången och det var lite kul att se hans reaktion till butiken, det är verkligen något speciellt ^^ Därefter gick vi ner under Kyoto Station där det finns ett helt nätverk av butiker och restauranger. Här körde vi sten-sax-påse om kvällens restaurang vilket tillslut blev lite plockmat och sushi!

Johans klocka ringde tidigt på morgonen och snart pussade han mig i pannan och önskade mig en härlig dag. Själv låg jag kvar i sängen en timme och bara tog in det faktum att jag nu befann mig på andra sidan jordklotet i Kyoto.

Eftersom Johan inte käkade frukost på hotellet, kunde jag i lugn och ro slå mig ner och äta den själv. Frukosten var simpel - man hade tre olika mackor att välja mellan dagligen samt en liten salladsbuffé. Man kunde också beställa en varm eller kall lemonad samt avsluta frukosten med en liten glass ^^ Well, man måste ju prova när man väl erbjuds möjligheten, eller hur!?

Eftersom det var första dagen och jag var ganska trött i kroppen och knopp, tillät jag mig själv att ta det ganska lugnt idag. Jag tog med mig min kamera och började strosa runt i kvarteret och lät mig själv hamna där jag hamnade.

Efter en liten stund hamnade jag på en gata som jag kände igen väldigt väl - Shijo-dori och Teramachi. Jag trängdes med folk när jag strosade mellan de olika butikerna. Vissa butiker mindes jag från tidigare besök och jag bestämde mig för att besöka tebutiken för att göra lite research inför vad som skulle köpas med hem. Jag gick även in på området för Tensho-ji Temple och slogs av hur något så gammalt ändå kan vara så orört, mitt i smeten.

Att strosa är jobbigt och det är viktigt att fylla på med energi och få saker slår faktiskt mackorna och de japanska små rätterna inne på 7 Eleven. Det blev en klassisk ost-och-skink-macka samt en “risboll” med klassisk tonfiskfyllning - så jävla gott!

Jag vek in på Nishiki Market och slog än en gång av hur otroligt mycket konstig mat det finns… Små bläckfiskar på spett, fyllda med vaktelägg ^^ Men kan ju inte besöka en matmarknad utan att smaka på något, så det slutade med att jag köpte ett par bitar sushi innan jag avslutade med en klassisk jordgubbsmacka och mochi till efterrätt!

Efter ett par timmars utforskande bestämde jag mig för att röra mig tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka passerade jag ett stort tempel (Bukko-ji Temple) utan en enda turist, hur det nu var möjligt! Det var i stort sett bara jag där och jag kunde röra mig fritt på området samt kika in templet utan att störa någon.

Det blev en svalkande dusch när jag kom hem, sedan kröp jag ner i sängen med min laptop och kikade igenom dagens bildskörd. Oerhört skönt att inte känna den där klassiska stressen av att man är på semester och måste se allt och lite till…

En liten stund senare klev Johan in genom dörren, klar för dagen! Väldigt mysigt faktiskt att vara på resande fot tillsammans även om han jobbade långa dagar. Jag tror han tyckte det var väldigt mysigt att ha mig väntandes efter en lång dag.

På kvällen blev det middag med resten av gänget och vi bestämde oss för att köa in till Kyoto Katsuda - Speciality Katsu Curry Restaurant. Här fick vi plats vid köksbaren, vilken hade full insyn i “köket” då de lagade mat rakt framför oss. Johan beställde in Wagyu och jag fick snällt titta på medan jag tuggade på min kyckling och mina grönsaker ^^ Men, jag ska inte gnälla, jag tyckte nästan de tempurafriterade grönsakerna var bäst!

Väl framme i Kyoto hade jag glömt bort allt som behövdes göra för att få komma in i landet och hade jag tänkt lite längre, så hade jag förberett mig bättre. Men, nu var det bara att bita i det sura äpplet och gå den långa och tidskrävande vägen. Jag var trött, varm, illamående, otroligt andfådd av minsta lilla, men tillslut fick jag hämta upp min resväska där mina mediciner och energibars fanns! 

Jag hade dock tagit reda på att det fanns en enklare Shinkansen som gick hela vägen till Kyoto från flygplatsen, men att få tag i den här biljetten var allt annat än enkelt ^^ Jag stod i fel kö två gånger á 30 min innan jag fick ställa mig i en en tredje kö som visade sig vara den rätta ^^ 

Snart hade jag iaf biljetten i min hand och jag kunde ta mig ner till tågspåret och invänta tåget. Väl på tåget kändes det som att jag var tillbaka i ett land som jag trots språket ändå kände mig bekväm i. Och trots den långa resan och tidsskillnaden kände jag mig oförskämt fräsch, just då iaf.

Drygt en timme senare kom vi fram till Kyoto Station där jag hade vissa landmärken att ta sikte mot. 2014 bodde jag på ett fancy hotell på Kyoto Station och där i krokarna visste jag att Johan väntade på mig! Johan, som är ett huvud längre än japanerna, var inte svår att lokalisera när jag kom gående med resväskan. Han, däremot, hade ingen aning om vart jag var och såg rakt över mig när jag kom gående. Först när jag ställde mig bredvid honom insåg han att jag var där och jag fick en stor, lång och kärleksfull kram!

Johan bodde raka vägen ner på den långa huvudgatan, men det är längre att gå än vad man tror. Vi hoppade in i en taxi och 10 min senare var vi framme vid hotellet. Efter att incheckningen var klar, följde jag med upp till rummet, men vi insåg också att de bara hade checkat in Johan. Vi åkte ner igen och försökte förklara att han skulle ha en extra person i sitt rum (som redan var för två personer) och vi fick betala en ytterst liten “turistavgift” för mig, något alla turister betalar per dag i landet. 

Klockan var nu strax efter 18 på kvällen och jag hade varit vaken över ett och ett halvt dygn. Att kvällens middag skulle sitta bra och var välbehövlig var en underdrift ^^ Vi alla möttes upp i lobbyn och det bestämdes att vi skulle gå ut och gå runt lite i kvarteret tills vi hittade något som kändes tilltalande. Efter lite om och men hittade vi ett hål i väggen som ledde oss upp till en liten “Korean Style BBQ”, dvs. där man får in kött att grilla själv i mitten på bordet. 

Iom. att ingen visste att jag var gravid fick jag tänka mig för hur jag pratade runt både mat och dryck, men som tur var fanns det fler i sällskapet som höll sig till alkoholfritt. Grabbarna beställde lite i blindo, men de hade för avsikt att beställa in ett fat med lite olika kött, tillbehör och ris. Men, när det tillslut kom in visade det sig att de bara beställt in lite ris och kött, med betoning på lite ^^ Det var kanske inte den mest lyckade middagen de haft, men vi alla fick ett gott skratt åt det. 

Väl tillbaka på hotellet igen tog det inte många minuter innan jag somnade som en skjuten, helt slut efter resan men ändå inte speciellt jetlaggad. Låt oss nu hoppas att det står sig och att jag vaknar utvilad imorgon bitti!

Väskorna är packade och passet kontrollerat både en, två och tre gånger ^^ Tänk att man alltid är lika orolig för att man har glömt något, när det enda man verkligen måste komma ihåg är pass, mobil och pengar… Allt annat kan man faktiskt köpa om det skulle krisa. Trots det, är man alltid så otroligt nojig och kollar igenom allt om och om igen.

Då mitt flyg från Arlanda gick på eftermiddagen, var jag en riktig snåljåp (eller bara smart) och tog med mig lunchmackor av det sista som fanns i kylskåpet ^^ Väldigt smidigt faktiskt istället för att betala absurda pengar för mat på flygplatsen. Alltså, en French Hotdog för 69 kr… utan dricka!! Sinnessjukt.

Första flyget var över på ett kick, men flygplatsen i Helsingfors är större än vad man tror och jag fick pinna på rätt bra för att hinna igenom diverse kontroller… Jag kom fram till gaten när folk redan hade börjat boarda, men inför den här resan behövde jag inte känna någon stress alls då vi bestämt oss för att jag skulle lägga lite extra pengar på att flyga Premium Economy. Jag visste att jag hade min plats och att det skulle finnas gott om plats för handbagaget. 

Väl på plats i mitt något bekvämare säte, fick jag sällskap av en äldre japansk man som var väldigt ojapansk i sitt sätt - han var nyfiken, kunde engelska och pratade mer än gärna under resans gång. När vi närmade oss Kyoto körde han en lite historielektion med mig när vi flög över land och pekade ut diverse landmärken. 

Så, var Premium värt pengarna? Nja, alltså… att påstå att det kändes premium är väl en grov överdrift, men att slippa sitta som en packad sill och dessutom ha möjligheten att göra om sätet till en halvliggande säng är verkligen guld värt, speciellt när flygresan tar närmare 13 h. Att jag sen dessutom kunde röra mig lite fritt (ändra sittställning, vända och vrida på mig), när jag började känna av illamåendet var oerhört skönt. Så, värt pengarna? Ja och nej, fast på helt olika sätt ^^

Efter ett par få dagar hemma för min del, var det nu Johans tur att åka iväg… Lite spännande ändå, hans första gång i Japan och han skulle inleda resan med ett par dagar i Tokyo. 

Vi hade en mysig kväll igår med god mat och lite kortspel innan han hoppade in i en taxi tidigt imorse. Nu har jag två dagar för mig själv innan det är min tur att göra samma resa, fast med destination Kyoto. Det blir min fjärde resa till Japan, vilket är lite sjukt, men det ska bli väldigt skönt att slippa "turiststressen" och känna att jag måste hinna med att besöka alla klassiska platser. Har inte planerat något direkt vilket är väldigt olikt mig, men det ska faktiskt bli skönt att ta dagarna som de kommer!

Sista natten i Prag var nu förbi och jag hade varit duktig nog att packa allting kvällen innan. Det enda som återstod nu var ytterligare en tidig morgon innan staden vaknade. Jag tog med mig min kamera och promenerade en sista gång genom de små gatorna bort mot Charles Bridge där jag idag fick skåda en alldeles rosaorange soluppgång. Samma bröllopspar som jag sprungit på morgonen innan, var där även idag och jag var lite fräck och tog ett par kort på distans innan jag rörde mig tillbaka till hotellet för att äta frukost och checka ut.

Klockan 09 dök min Uber upp efter lite om och men och resan till flygplatsen var allt annat än bekväm. Mannen som körde kände bara till gasen, vilken han släppte om och om igen för att sen gasa på igen. Som att jag inte var gravidillamående nog, detta hjälpte ju inte direkt. Det blev många djupa andetag och den 20 min korta resan kändes som en timme ^^

Flyget gick som det skulle och snart var jag framme i Stockholm igen. Taxiresan från Arlanda till Nacka skulle också bli intressant, den här chauffören ville visa upp bilder på alla kändisar han kört genom åren och spenderade nog större delen av tiden blickandes ner i sin mobilen än på vägen... Jag kom iaf hem helskinnad och väl hemma satt den där varma duschen så sjukt bra! Borta bra, men hemma bäst!

Klockan ringde orimligt tidigt idag också, men jag hade packat iordning allting på kvällen så jag behövde bara klä på mig och låsa dörren. Jag ville hinna med ännu en morgon på Charles Bridge och idag var det inte riktigt lika mycket folk på plats. Dock var där ett brudpar som försökte ta sina bilder och givetvis lät jag dem hållas.

Därefter tog jag mig upp till katedralen igen och idag tänkte jag försöka vara först in när det öppnade. Likt gårdagen var jag praktiskt taget själv första timmen på området, sedan kom busslast efter busslast med kineser och helt plötsligt var det folk överallt. Det var även någon form av tillställning som förbereddes och det spelades härlig musik, bl.a. från Game of Thrones och Pirates of the Caribbean.

När katedralen tillslut öppnade var jag först i kön och tur var väl det, för bara några minuter efter att dörrarna öppnade var det packade med de där kinesiska busslaster… Det var så packat att det knappt gick att vända sig om utan att slå i någon ^^ Detta gjorde att jag tappade humöret något och åkte hem till hotellet igen för att äta frukost.

Idag kapade jag ryggsäcken och hängde en kamera runt nacken istället. Solen var framme och det var varmt, väldigt varmt. Jag knallade in till den gamla delen av stan varpå mitt första stopp blev “World of Franz Kafka”, en utställnings snarare än ett museum. Väldigt konstigt ställe, men man kanske inte skulle förväntat sig något annat av den där mannen. Därefter blev det en drink i solen innan jag strosade runt på smågatorna en liten stund. Jag passade även på att trängas i folkmassan som samlats inför heltimmeslaget på det astronomiska uret för att se dess lilla skelettspel.

Därefter stannade jag till på ett sexleksaksmuseum och vilken upplevelse det var ^^ Väldigt udda, men sjukt kul att ha gjort! Det fanns så otroligt mycket konstiga saker från förr, saker jag inte ens kunde föreställa mig!

Det var alltså dags för sista kvällen i Prag och jag hade bokat in mig på den andra Michelinrestaurangen, La Degustation. Jag var lite skeptisk när jag var på väg till restaurangen då den andra Michelinrestaurangen lämnade mig besviken. När jag kom fram placerades jag alldeles intill köket och jag hann knappt göra min beställning innan rätterna började serveras. Det var en snabb servering, rätterna kom in en efter en och det hela var över på under två timmar. Ett gott dryckespaket där det var lite mer tryck i smakerna, vilket passade bra till rätterna. Den bästa av rätterna och en av de bättre rätterna jag ätit måste ha varit ankan med rödbeta och lakrits - väldigt god kombo tillsammans med den syrliga körsbärsdrycken (som var gjord på 100% körsbär, inget annat).

Ännu en tidig morgon och idag hoppade jag på spårvagnen som tog mig upp till The Metropolitan Cathedral of Saint Vitus. Det blev en vacker soluppgång som jag fick jaga, men eftersom jag inte riktigt hittade på området gick jag bort mig och tappade tidsfönstret för den rosa himlen.

Området var dock tomt på folk och jag kunde ta min tid att fota som jag själv ville. Jag promenerade runt och hittade en fin utkiksplats där vakterna hade full koll på mig…

Jag promenerade nedför den gamla slottstrappan när jag mötte en blind äldre herre på väg upp! Vissa människor är helt enkelt byggda på ett annat sätt. Själv undvek jag att behöva gå uppför den där långa trappan på alla möjliga sätt ^^

Idag besökte jag Dripstone Wall som låg invid Senate of the Parliament of the Czech Republic. Det är nåt visst att kunna uppleva och se saker i sitt eget lugna tempo och inte höra så mycket annat än fåglarnas kvitter och vattnet från en fontän.

Allteftersom klockan gick, fylldes staden med folk i rörelse och efter dryga timmen hade dagsljuset gjort entre. Jag knallade hemåt och käkade mig sedvanliga frukost på hotellet innan jag traskade iväg igen.

Jag hoppade på spårvagnen igen och rörde mig bort till Saints Peter and Paul Basilica borta vid Vyšehrad-området. Otroligt häftigt att besöka dessa gamla byggnader och hänföras av hur detaljerade de är, både på ut- och insidan! Jag tog min tid här då det inte var så mycket turister på området… Jag promenerade runt i trädgården och besökte den intilliggane kyrkogården.

Dagens temperaturer steg och det var slitigt att ta sig runt idag med min inte alltför lätta kameraväska… Att jag dessutom flåsar för två hjälper inte, herregud vilken skillnad det är.

Jag slog mig ner och åt en sisådär sallad till lunch innan jag åkte tillbaka till hotellet för lite vila. Det är en lite udda känsla för mig att känna att det är OK att lägga sig på hotellerummet mitt på dagen när man är ute och reser, men eftersom det är så otroligt mycket folk och turister i rörelse under dagen går det ändå inte att fota som jag önskar.

När kvällen närmade sig gjorde jag mig redo för att fota lite fina bilder under solnedgången. Fördelen med att bo så centralt som jag gör är att allt är relativt nära… På 5 minuter var jag på plats vid Rudolfínsky Park och ställde upp mitt stativ. Därefter fick jag med raska steg ta mig till andra sidan om den gamla bron för att försöka hinna med ytterligare en vy eller två.

När jag tillslut kände mig klar för dagen gick jag tillbaka till hotellet, tog en välförtjänt dusch och knallade sedan bort till en vietnamesisk restaurang inne i stan. Jag beställde in en papayasallad till förrätt och en Pad Thai till varmrätt, men när förrätten kom in kunde den lika gärna fungerat som en huvudrätt ^^ Herregud va mat jag fick in… Jag fick be om en doggybag trots att jag ätit mig proppmätt!

Efter den här dagen tog det inte många minuter innan jag somnade som en skjuten…

Det allt emot lite grann att kliva upp idag, men det hindrade mig inte från att slänga på mig kläderna, kasta ryggsäcken på ryggen och promenera iväg till Charles Bridge för att fånga ett klassiskt foto innan bron fylldes med turister. Men, trots att klockan var 06, var jag långt ifrån ensam. Och vissa personer har verkligen ingen känsla för feeling, de ställer sig helt skamlöst ett par meter framför ens kamera bara för att de kan… Helt oroliga. Men, igen… Tålamod är en fotografs bästa vän.

När klockan närmade sig 06:45 hade det blivit för ljust för att jag skulle få det resultat jag önskade och dessutom började bron fyllas på med turister. Jag tog mitt pick-pack och gick vidare till det Astronomiska Uret och dess figurer* inne vid torget i Gamla Stan. Vilket hantverk! Byggt på 1400-talet och fortfarande i otroligt gott och fungerande skick. 

Här fick jag trängas med ett bröllopspar som skulle fota sina bröllopsbilder, detta skulle bli en återkommande företeelse under min resa ^^ Därefter promenerade jag genom de gamla gatorna tillbaka till hotellet för att äta min frukost. Detta skulle också bli hur mina mornar såg ut den här resan - uppe med tuppen för att fota, sedan tillbaka till hotellet för att äta frukost och sedan iväg igen.

Under dagen besökte jag några klassiska turistattraktioner i stan - the Spanish Synagogue, den kända och dyra shoppingdistriktet på Parížská, Pinkas Synagogue och the Old Jewih Cemetry, vilken var en väldigt udda upplevelse då gravstenarna låg huller om buller på flera meters djupt… Lite tråkigt med alla turister dock, det tar verkligen udden av upplevelsen. 

Jag avslutade min eftermiddag med en något senare lunch, en briochemacka med avokado och pocherat ägg! Därefter gick jag tillbaka till hotellet igen och la mig i sängen och jag var så otroligt trött. Kanske för att jag gått mycket och burit på min kameraväska, men sen det faktum att första trimestern gjorde sig påmind… Jag somnade efter att ha ställt klockan och vaknade upp utvilad någon timme senare. 

Ikväll hade jag bokat bord på en av de två Michelinrestaurangerna som finns i Prag, Field Restaurant. Jag hoppade på spårvagnen utanför hotellet alldeles lagom till det att regnet började falla… Typiskt. Det var en bit att gå till restaurangen när jag väl hoppat av på mitt stopp, så när jag kom fram var jag allt annat än torr då jag inte tagit med mig ett paraply ^^ Dessutom var jag tidig och fick stå utanför dörren och vänta snällt…

När restaurangen väl öppnade var jag först på plats och det kändes väldigt konstigt när ~15 personer stod med händerna bakom ryggen och hälsade mig välkommen. Jag leddes till mitt bord, sedan fick jag se de olika menyerna för kvällen. Jag hade redan innan resan mailat restaurangen för att se om de kunde ackommodera för gravida och det skulle inte vara något problem, därför valde jag deras 10-rättersmeny med tillhörande alkoholfria dryckespaket. 

Rätt efter rätt kom in och jag var tyvärr inte alltför imponerad, det var helt enkelt inte min typ av mat… Innan själva menyn började fick jag in ett fåtal amuse bouche och här kan nog några av mina favoriter för kvällen funnits. 

• Brödservering med två sorters bröd och smör.
• Någon form av glass med kall dillsås
• Fin liten laxtartar - så himla god!
• Petit Choux fylld med len fois gras och toppad med körbärskompott. Till detta behövdes verkligen brödet för att kompensera och balansera upp smakerna.

Därefter påbörjades menyn och en efter en kom de tjeckiska rätterna in i en modern tolkning. Mycket konstigt fick jag äta mig igenom och den röda tråden var diverse skum och glassar, allt ifrån surdegsskum till svampglass. Mycket intressant och udda ^^ 

Jag gick tyvärr därifrån mindre imponerad, men jag var mätt och belåten… Var det värt pengarna? Nja, det vill jag inte påstå. Det var trots allt ganska dyrt. Jag hoppas nu att den andra michelinrestaurangen levererar bättre, annars kommer jag bli mäkta besviken. 

* De fyra figurerna som flankerar uret sätts i rörelse varje timme. De representerar fyra företeelser som föraktades vid tiden när uret byggdes. Från vänster till höger är det först Fåfängan, som beundrar sig själv i en spegel. Därefter Girigbuken med en påse guld. Den tredje är Döden, ett skelett som slår tiden varje timme. Slutligen Turken som tänker på nöjen och lättsam underhållning. Varje timme ringer Döden i klockan och genast skakar de andra figurerna på huvudet och ger uttryck för att de ännu inte är redo att dö.

Idag var det dags att ta sig iväg till Arlanda för att hoppa på ett flyg till Prag! Johan var väldigt snäll och körde mig till Arlanda (trots att klockan var 06) då en taxi kostar 850 kr från Nacka. Flyget gick som det skulle och jag landade i Prag strax efter kl 9. Jag vet att det finns bra kommunikationer in till stan från flygplatsen, men jag orkade verkligen inte krångla, så jag hoppade in i en Uber och var på plats vid hotellet strax innan kl 10. Jag bodde på Hotel Klárov som låg ganska centralt. De flesta sevärdheter jag hade på min lista var det gångavstånd till vilket kändes viktigt för mig.

Då min incheckning inte var förrän kl. 15 fick jag ställa av mig väskan vid receptionen och de var snälla nog att låta mig gå ner och äta av dagens frukostbuffé. Väldigt behövligt då jag bara ätit frukost hemma. Därefter plockade jag med mig min tunga ryggsäck men all kamerautrustning och påbörjade min vistelse (som f.ö. var fullt planerad varje dag ^^)

Regnet hängde i luften, men jag slapp undan en riktig regnskur! Eftersom jag i förväg kollat ut olika områden i staden som jag ville se, visste jag ungefär vart jag skulle gå. Och trots att jag åkte i oktober och tänkte att jag skulle slippa turisterna, kryllade det av dem... Överallt! Men, tålamod är en fotografs bästa vän och det fick jag träna på under den här resan ^^

Jag passerade "the Urinating Sculptures" vid Kafka Muséet, sedan passerade jag "the Water Mill with Gremlin" innan jag omedvetet befann mig uppe på Charles Bridge. Här kryllade det av turister vilket gjorde det hela mindre njutbart... Jag fortsatte genom de små gatorna och passerade Museum Kampa med flertalet udda skulpturer innan jag kom till den kända "John Lennon"-väggen som var full av graffiti. Jag fortsatte strosa genom staden och snart fick jag syn på de sorgsna skulpturerna av "the Memorial to the Victims of Communism". Tänk att ett par skulpturer kan få en att känna så många olika känslor.

Egentligen var det nog dags för lunch vid det här laget, men när jag reser är jag som en Duracellkanin - jag vet inte vart jag får all energi ifrån, men jag bara kör! Och den här gången var inte annorlunda och jag glömde helt sonika bort att äta... Jag fortsatte att utforska den här delen av staden och bestämde mig för att ta linbanan upp till ett av Prags bästa utkikstorn - Petrin Tower. Efter att ha köat i 30 min för att åka en yttepytte liten hiss (max 3 personer) upp till utkiksplatsen gällde det att armbåga sig fram om man ville ha fri sikt. I normala fall väntar jag snällt på mig tur, men kan precis alla andra vara egoistiska och skita i att man snällt står och väntar, då kan jag vara likadan. Sagt och gjort, jag såg till att jag fick en plats vid ett öppet fönster och gick inte därifrån förrän jag hade fått de bilder som jag ville ha.

När det väl var dags att ta sig nedåt igen bestämde jag mig för att gå ner, hur jobbigt kan det vara tänkte jag... Men alltså, att gå nedför i ganska branta backar med en tung ryggsäck är rätt slitigt på både knän och rygg. Dessutom hade solen kommit fram och jag var alldeles för varmt klädd. Men, sakta men säkert tog jag mig ner och det blev ett par fotopauser på vägen. Jag promenerade genom stan och följde spårvagnsspåren hela vägen tillbaka till hotellet. Där dog jag i sängen en stund... Det var så otroligt skönt att bara ta av sig kläderna och få duscha av sig dagen innan det var dags för nästa promenad.

Strax bakom hotellet låg ännu en utsiksplats, Letné Park, och ännu en gång var det rakt uppåt som gällde, fast till fots den här gången. Jag var helt slut när jag kom upp, det här med att andas för två har verkligen gjort sig påmint... Herregud så andfådd jag blir av minsta lilla ^^ Dock var det hela värt det när jag såg utsikten, det var otroligt vackert! Uppe på toppen fanns det dessutom en liten bar/restaurang där jag kunde slå mig ner och få i mig lite mat. Här stannade jag tills solen gick ner i hopp om en vacker bild, men jag fick ge mig när jag insåg att den rosa och dramatiska himlen skulle utebli. När jag väl kom ner till hotellet hade det redan mörknat ute, så jag bestämde mig för att fånga Charles Bridge i mörkret innan jag gav upp för dagen.

Kvällens middag blev, efter lite om och men, kinesisk hämtmat innan jag somnade som en skjuten...Klockan var dock ställd på 05:30, så att jag somnade relativt tidigt var nog ingen nackdel!