Det gick kanske lite fort när jag sålde av våra gamla TV-bänkar. Vi var båda två överens om att de skulle stå på övervåningen då den stora TVn skulle vara där. Men, när vi bar upp dem felade det ett par centimeter och vi slängde ut dem på Blocket. Tror varken jag eller Johan tänkte klart, för de hade ju fortfarande kunnat vara nere, precis som förut... Men, mja, det gick kanske lite fort den här gången. 

Nu stod vi där, utan TV-bänkar och en massa saker som skulle få plats någonstans. Det slutade med att vi TipTappade hem en helt ny TV-bänk från Täby, fortfarande i sin originalkartong. Nypris 8500 kr, vi betalade 2000 kr inkl. upphämtning och leverans. Det sköna med den här TV-bänken var att vi kunde gömma all elektronik och fortfarande använda den då fronten var i tyg. 

Det visade sig dock att färgen på möbeln var betydligt mer gul än tyget (eller om tyget var mer åt det blåa hållet), men det skar sig lite och jag får nog erkänna det här misstaget. Det är förvisso en temporär lösning då köket ska göras om och vi inte vet vad som kommer passa när det är klart. 

Idag knackade det på dörren - ett blombud med grattishälsningar från mina föräldrar! Detta trots att de redan gett mig bästa presenten genom att komma hit och hjälpa oss (läs; mig).  

På kvällen rök pappen som var kvar på golvet på nedervåningen. Johan var överlycklig över det ^^ Tänk att det är så olika vad man uppskattar... Jag trivs som bäst när saker kommer på plats i skåpen, han trivs när flyttsakerna ryker.

Ingenting passar in här… Ingenting. Hur kan allt som vi tidigare haft se så otroligt illa ut här? Känns som allting behöver ersättas. Det är liksom fult här. Vår fina Vertigo-lampa - ful, vitrinskåpet - fult, soffan - ful, DUXen passar inte in och kommer förmodligen åka hem till Degerfors… 

Att sen ingenting funkar som man trott är också rätt frustrerade. Tex. så finns det spotlights i tvättstugan, men de är inte inkopplade så att de kan användas. Alla dimmers verkar vara gamla som gatan, alla våra LED-lampor flimrar deluxe, blandaren till badkaret verkar vara sönderdragen, osv. 

Fan va trött jag är på det här stället, redan… 

Det känns dessutom billigt byggt… Tunna väggar och dörrar överallt som gulnat, billiga blandare till både handfat och duschar, trasiga kommoder, m.m. Listan bara växer på saker jag ogillar. 

Vafan har vi betalat 8,1 MSEK för?!

När familjen Ek och Johan vaknat på morgonen, begav de sig ner i källaren för att hitta allt som skulle med till Sthlm - skrivbord, badrumshylla, vardagsrumsbord, och lite annat smått och gott. Tur att de har en stor bil, för den var tetrispackad till bredden ^^ 

På eftermiddagen dök de upp - räddarna i nöden! Med sig hade mamma massa mat till oss alla så att vi skulle slippa fundera på det de dagarna de var på besök. Otroligt snällt av henne. 

Tanken var att de skulle stanna två, kanske tre nätter, men de stannade kvar i nästan en vecka… Sovandes på varsin soffa i ett totalt kaos, jag tyckte så otroligt synd om dem. De hjälpte oss att passa Adam, vilket var tanken, men de hade liksom ingenstans att ta vägen. Inte hade vi något Internet heller, så de kunde varken kolla på TV eller surfa om dagarna. Fy fan, stackare. 

Jag är dock otroligt tacksam för att de kom och framförallt stannade, det hade aldrig gått utan dem. Det hade liksom inte blivit något gjort om de inte haft koll på Adam. Nu fick iaf jag och Johan undan lite grejer som krävde att vi både var där. 

Igen, tacksam för mina räddare i nöden, den här gången också…

Jag kan ha gnällt ganska mycket till mina föräldrar, det resulterade i att mamma och pappa erbjöd sig att följa med tillbaka till Stockholm om vi åkte till Degerfors för att hämta tillbaka lite möbler/kartonger. 

Tanken var från början att vi alla skulle åka till Degerfors, sen skulle vi fylla Volvon med prylar och åka tillbaka till Sthlm. Men, det slutade med att Johan åkte själv, för enkelhetens skull. På kvällen körde jag honom till Folkungagatan så att han kunde ta tunnelbanan till T-Centralen och sedan hoppa på tåget till Degerfors. 

När jag kom tillbaka till Kils Gård och skulle svänga upp på vår gata, gick bilen bara rakt fram... Det var så otroligt halt att jag missade vägen ^^ Jag fick svänga in på busshållplatsen som låg bredvid. Tur var att jag inte hade någon framför mig, då hade det smällt kan jag lova. Sjukt läskigt, satan va halt det var!

Väl hemma igen hade jag ett mål med kvällen - jag skulle plocka undan kartongerna som stod vid vår matplats så att vi iaf hade ett köksbord att sitta vid när mina föräldrar kom. Det fick bli kvällens och morgondagens mål... Vart jag skulle göra av allt, mja... det var ju en annan femma ^^ 

Jag vaknade upp med samma dåliga känsla idag. Det här är inte mitt hem. Jag ville bara sätta mig i ett hörn och gråta... Avsaknaden av förvaring, äckliga silverfiskar som gömde sig överallt och kartonger överallt, värsta flytten hittills. 

Jag packade upp kartong efter kartong och det var verkligen open-spot-tekniken som tillämpades. Alla tomma kartonger sprang jag ut med i växthuset i väntan på att flyttfirman skulle komma och hämta dem igen. 

Men alltså, trots otaliga timmars plockande såg jag noll och ingen skillnad. Hjärtskärande ^^

Idag åkte Johan till jobbet och jag var hemma själv i kaoset. Fullständigt överväldigande att bo i detta tillsammans med en liten bebis. 

Vad har vi gjort… VARFÖR flyttade vi!? När jag satt där i sängen och såg mig omkring insåg jag hur bra vi hade haft det i Nacka Strand… Som jag saknade vår lägenhet, hemsk känsla!

Dagens fokus för min del var att få iordning i Adams rum så att vi iaf kunde vara någonstans med honom och att han hade någonstans att sova. Jag hoppades att hans säng skulle kännas lite som en trygg plats för honom, något han kände igen och som doftade “som vanligt”.

Jag gjorde så gott jag kunde, men att packa upp kartong efter kartong med en bebis är minst sagt utmanande. Han ska ligga någonstans på golvet och vara nöjd, jag ska prassla med inslagspapper och väsnas med att öppna/slå igen kartonger. Det låter ju rätt högt. Att sen vartenda kartong som i Nacka Strand tillhörde köket, skafferiet och vardagsrummet är benämnt som "KÖK", kort och gott, hjälper ju inte direkt till... De kunde väl iaf ha skrivit "KÖK - Bestick", eller liknande... SUCK!

Att Johan dessutom kom hem senare än vanligt pga. längre restid var sjukt jobbigt…

Igen, varför flyttade vi…?

Det var med vemod jag vaknade idag.

Klockan 08 knackade det på dörren och det stormade in människor - ett totalt kaos. Flyttledaren var grinig för att packgubbarna inte var färdiga och att de dessutom inte meddelat vad som fanns och inte fanns, tex. filtar att packa runt ömtåliga saker m.m. 

Flyttledaren stressade på alla, alla kartonger skulle ut samtidigt som resten packades. 

Jag kämpade på att packa sovrummet samt ta ner ELFA-systemet i garderoben och Johan åkte ut till huset för att lägga skyddspapp på golvet. Adam, stackarn, hamnade i kläm när han fick ligga i sängen bland alla saker, springande människor och konstiga ljud. Så, när Johan tillslut kom tillbaka fick han gå en promenad med honom så att han fick några minuters ro.

Vid kl 15 var lastbilen fullpackad och flyttlass #1 gick till Saltsjö-Boo. Här kunde de köra intill dörren och fälla sin ramp nästan hela vägen in genom dörren. Kartong efter kartong bars in och det som skulle upp såg de till att bära upp. De enormt tunga och otympliga datorstolarna kånkade en stackare upp alldeles på egen hand, utan att repa en enda vägg på vägen, det var fan imponerande. 

När de tillslut tömt lastbilen tog de en till vända till Nacka Strand, den här gången skulle förrådet tömmas och cyklarna tas med. 

Jag lämnades “hemma” i ett mörkt och svinkallt hus (dörren hade ju stått öppen i flera timmar och det var -10 grader ute). Adam, som förmodligen var både frusen och överstimulerad, grät med enorma krokodiltårar och det tog lång tid innan han tillslut fann ro i min famn och kunde somna. 

Ett par timmar senare kom lass #2 och när gubbarna var klara med sitt, var vi 25 000 kr fattigare… Lite skillnad från de 14 000 kr vi tidigare kommit överens om. 

Vi andades ett par djupa andetag, åt varsin matlåda, sedan var kvällens mål att få sängen på plats. Efter mycket om och men stod den tillslut där och när vi äntligen fick lägga oss runt midnatt, fick Adam sova mellan oss. Vi hade verkligen inte hjärta att låta honom sova själv, ingen av oss hade velat sova själv inatt.

Nu när vi flyttar finns det lite administrativa saker vi behöver komma ihåg och fixa, bl.a. ny försäkring och adressändring. Idag tog jag äntligen tag i båda två och ordnade en ny villaförsäkring till oss samt en tilläggsförsäkring som täcker vår lägenhet innan de nya ägarna flyttat in. Jag ordnande även en barnförsäkring till Adam vilket jag glömt att göra, men som tur är täcker gravidförsäkringen honom tills han blir 6 månader. 

Det som återstår nu är elavtal samt vilken internetleverantör vi ska ha… Det får vi kika på i veckan!

Vi vaknade upp med en go känsla i kroppen trots allt, vi hade marinerat det faktum att vi skulle köpa ett radhus idag! Kl. 14:30 skulle vi ses hos mäklaren och skriva på kontraktet. Men… än en gång ringde mäklaren och den här gången visade det sig att budgivare #2 hade “sovit på saken och omvärderat ett par saker”, och sedan lagt ytterligare ett bud på morgonen. Alltså, för i helvete! Självklart såg säljarna bara pengarna och deras beslut om att signa med oss var som bortglömt.

Iom detta drag bad vi mäklaren om mer tid så att vi kunde checka av lite saker med banken. Det var det minsta de kunde göra för oss med tanke på allt fulspel som varit de senaste dagarna. Om nu budgivagre #2 fick en hel natt, då kunde vi gott och väl få ett par timmar till.

Som grädde på moset började banken knorra när vi kontaktade dem för att få lite rådgivning kring lån och ränta inför köpet. Helt plötsligt krävde de oss på ett säljkontrakt för att godkänna ett eventuellt brygglån och nu stod vi där med byxorna nere… Varför ska allting alltid krångla!?

Efter väldigt mycket om och men, kanske med lite hjälp från Johans kusin, godtog banken vår ekonomi och lovade att hjälpa oss om vi skulle komma till den punkten att vi inte fick lägenheten såld i tid. Men, det var ett par otroligt dryga timmar.

Dessutom skulle vi vara med på vårt första föräldramöte hos BVC idag kl. 13 och ingen av oss var väl direkt sugna på det iom allt som hände. Men, vi gjorde oss klara och åkte iväg.

Hos BVC trängdes vi med 15 andra barnvagnar och trots att detta var en föräldragrupp, var Johan den enda mannen på plats. Han kände sig verkligen malplacerad, speciellt när det slängdes fram bröst till höger och vänster för att amma barn ^^ Haha, stackarn! Mitt under mötet la vi ytterligare ett bud á 25 kkr och hoppade satt #2 nu skulle ge sig.

När vi kom hem från BVC drygt 1,5 h senare, ringde mäklaren igen.

“Nu har de gett sig, igen! Nu tycker jag att vi knyter ihop det här… Ska vi ses 15:30 på vårat kontor, hinner ni det?”

Vi var inte på speciellt gott humör när vi ännu en gång åkte iväg… Vi var mest irriterade på säljarna som inte höll sitt ord om att signa med oss utan öppnade upp budgivningen igen för 25 kkr… Men, nu satt vi iaf där, på mäklaren kontor, och väntade på säljarna. Snart dök de upp med en stökig ettåring och kontraktskrivningen blev minst sagt kaosartad pga. deras unge ^^

Drygt 1,5 h senare klev vi ut från kontoret, ett radhus rikare men 8 miljoner fattigare ^^ Det som borde varit en lycklig händelse översköljdes av det faktum att vi måste sälja vår egen lägenhet, snabbt! Inflyttningen i radhuset sker 2 december, 3 mån exakt från dagens datum.

Hur vi ska hinna sälja vår lägenhet på den här tiden och dessutom hitta någon som vill flytta in snabbt kommer bli näst intill omöjligt tror jag. Av någon anledning är vår lägenhet otroligt svårsåld… Men, det är bara att sätta igång asap. Jag bokade därför in två mäklare direkt och de båda dyker upp imorgon eftermiddag!