Japan - Kyoto till Tokyo

2014-05-15

12 april

(Dagens bildgalleri)


Klockan ringde tidigt den här morgonen och det var dags att packa väskorna, igen. Sista natten i Kyoto var avklarad och nu väntade ett par sista dagar i Tokyo. Efter nästan två veckor, på resande fot, börjar resväskorna streta emot.

Jag måste säga att det är så sjukt bekvämt att bo på stationerna. Det är bara att vakna och gå utanför hotellrummet så står man på perrongen. Shinkansen mot Tokyo avgick 08:33 och jag hann till och med köpa frukost till oss innan vi hoppade på. Den här gången var det helt fullt på tåget (tidigare har det varit väldigt gott om plats) och vi hade tur som fick två platser bredvid varandra.

Vi mumsade i oss vår frukost, macka och drickyoghurt, sedan var det bara att sluta ögonen och njuta av den sista tågresan vi skulle göra med Shinkansen. När vi passerade Mount Fuji kom den söta tjejen med mat/snaskvagnen och då kunde jag inte låta bli att köpa lite godis... Mums!

Strax efter kl 11 rullade vi in på Tokyo Station och då var det bara att ta rulltrapporna upp, gå hundra meter, sedan var vi framme på hotellet! Jag hade verkligen sett fram emot att få checka in på Tokyo Station Hotel, jag hade otroligt höga förväntningar. Incheckningen var kl 15, som vanligt, så vi lämnade väskorna och åkte iväg till Akihabara. Jag ville verkligen hitta de små, supersöta “Sailor Moon”-figurerna, men tyvärr. De var inte till salu i en enda butik.

Shinkansen Kyoto Tokyo Japan Tokyo Japan Tokyo Japan Tokyo Station Hotel Japan

Besvikna åkte vi tillbaka till hotellet trots att klockan bara var 13:30. Eftersom Tokyo Imperial Palace låg i närheten, gick vi iväg dit. Tyvärr kom man inte närmare än vad ni ser på korten, allt var stängt för civila. Vi gick en liten omväg tillbaka till hotellet och hamnade i en grön liten idyll, fylld med söta så restauranger och caféer. Vi råkade också hamna i ännu en shoppinggalleria. Alltså, de finns överallt... och de är ju inte små precis. Vi gick upp på terrassen där man såg ut över hotellet och när jag stod där uppe och tittade ut över de små bilarna och gubbarna, kändes det som jag tittade genom ett tilt-shift, varför vet jag inte, men det kändes så.

Äntligen blev klockan 15 och vi fick tillgång till vårat rum! När vi checkade in följde en nätt liten tjej med oss och visade vägen till rummet. Tur var det, annars hade vi nog aldrig hittat. Vi gick och gick och gick genom de vackra korridorerna... “It’s a long way to walk”, sa jag lite undrande till tjejen... “Yes, the corridor is 375 m long!”, sa hon och log stort!

När hon öppnade och välkomnade oss (för femtioelfte gången), kunde jag inget annat än utbrista “Wow!”... Det var helt magiskt!!! Vilket rum... Det måste vara det bästa hotellrummet jag någonsin bott i! Superfräscht, stilrent, flera meter till tak och badrummet - WOW, vilket badrum!!! Sängen var den bästa någonsin med lakan i egyptisk bomull och ett täcke fluffigt som moln... Här hade jag kunnat bo for ever and ever!

Tokyo Station Hotel Tokyo Station Hotel Tokyo Station Hotel Tokyo Station Hotel

Men, ingen vila här inte... Ikväll skulle vi träffa Elin (från jobbet) och Nicke, hennes man! Japp, de var också i stan och hade, under gårdagen, gift sig i Tokyos stadshus! Vi åkte iväg till Shibuya, hälsade på *Hachiko och hade lite tid över till att bara gå omkring. Plötsligt fick jag den där känslan igen - _“Ameh, här har jag ju varit förut! Där borta, till höger, bör det ligga en restaurang som serverar pannkakor och gigantiska mängder frukt och glass!”_. Japp, helt rätt... Bra att jag vet vart jag har varit förut ^^ Jag var ju där med Line när vi reste tillsammans 2006.

Nåja, vi gick förbi Loft och beskådade deras kugghjulsspel... hmm? Sedan gick vi hela vägen upp i Shibuya 109 och jag blir lika chockad varje gång av hur butiksbiträdena klär sig. Ibland ser de verkligen ut som... ja, ni förstår...

Hachiko Shibuya Tokyo Japan Shibuya Tokyo Japan Shibuya Tokyo Japan

Vi mötte upp Elin & Nicke och slog oss ned på ett Steakhouse. Jag beställde in en mör och gosig köttbit med räk- och svampsås, pommes och sallad. Vi satt där ett par timmar och pratade om allt möjligt, innan det var dags att säga bye bye och på återseende i Sverige igen!

Innan vi åkte tillbaka till hotellet hade vi en sak vi var tvungna att göra - titta ut över Shibuya-korsningen från Starbucks. Ett måste, så är det bara. Vi ställde oss i den långa kön och trodde väl aldrig riktigt på att vi skulle få plats vid fönstret, men med varsin chailatte i handen hade vi supertur och kunde knipa en plats direkt!

Shibuya Crossing Starbucks Tokyo Japan Shibuya Crossing Starbucks Tokyo Japan Shibuya Crossing Starbucks Tokyo Japan Shibuya Crossing Starbucks Tokyo Japan

Tillbaka på hotellet var jag lika lyrisk den här gången när vi öppnade dörren! Haha, jag var som ett barn på julafton när jag slängde mig i sängen! Jag sprang in i badrummet, dimmrade ljuset och satte på takduschen... Alltså, herregud. Varför kan man inte alltid leva såhär!? Jag duschade i en evighet, så länge att Albert undrade om jag hade somnat stående ^^ Nyduschad gled jag ner i sängen och wow, vilka lakan... och täcket - som jag sa förut, som att dra ett moln över sig!!! Här skulle jag kunna stanna i all evighet

Tokyo Station Hotel Tokyo Station Hotel


Shibuya

Shibuya är ett shoppingdistrikt i centrala Tokyo, det är en samlingsplats för hippa ungdomar och här finns affärerna som har det senaste och trendigaste modet. Det är partystaden för Tokyos unga människor och har varit så sedan 1930-talet, då fasaderna pryddes av futuristiska raketer som pekade mot himlen. Här finns även världens mest trafikerade korsning. Var tredje minut myllrar det ut tusentals personer ut från JR-stationen över Koen-dōri och in i centrala Shibuya.

Hachiko

Shibuya-stationen – på den populära mötesplatsen står en staty (1939) av den hund som väntade på sin husse vid stationen varje kväll i över 10 år efter hans död. Den 8 april varje år hedras Hachikōs minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation.

Berättelsen

År 1924 förenades Hachi med sin ägare Hidesaburō Ueno, som var professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid järnvägsstationen och mötte honom sedan vid samma plats vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång; därför återvände han aldrig till järnvägsstationen där Hachi väntade.

Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån för att bege sig till järnvägsstationen. I nio år väntade Hachi vid stationen precis vid den tid, då tåget hans husse åkt med skulle anlända, men husse återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många mindes, hur Hachi hade väntat varje dag där på professor Ueno. De började ta med mat och godsaker till Hachi.

Hachis legendariska trofasthet blev så småningom en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen, där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachikō', eftersom 'kō' är ett hederstitel.