56 minuter spinningglädje!

2012-08-09

Tänk att något så jobbigt kan vara så roligt. Konstigt egentligen... Innan man tar sig iväg så är allt så himla jobbigt och drygt. När man sitter där känner man "fan va bra jag är som tog mig iväg" och man ser fram emot passet... Under passet vill man bara dö, trots det är det alltid lika roligt att ta i lite till! Efter passet är man så sjukt nöjd med sig själv och man (iaf jag) ser redan fram emot nästa pass!

Dessutom var det favorit-Emma som höll i passet idag, hon är så himla go och glad varje gång! Hon blev så glad när hon fick syn på mig - "Nämen heeej, det var längesen! Va roligt att du är tillbaka!"... Då kan man inte bli annat än peppad, eller hur?!

Det är verkligen något som kommer bli trist, jag kommer sakna Emmas grymma pass!! Men jag får helt enkelt ta mig iväg på så många som möjligt nu innan jag flyttar... Hon kommer bli svår att ersätta!