Bloggen från Tokyo

När ska någonting börja gå min väg?

2006-09-22

Jag tog mig ut mot vänterummet där jag förväntade mig att iallafall en i teamet (bestående av 15 personer) skulle hämta upp mig... Men nej, istället stod där en liten japan med en lapp i handen ”Ms. Nathalie Ek”, problemet var bara att allt var på japanska ^^ Väldigt fina tecken dock, men vad fan betydde de?! Jag frågade honom vad det stod och han skakade bara på huvudet och sa knaggligt ”No english!”, sen sprang han därifrån ^^. Mobiletelefonerna fungerar inte i Japan så jag kunde inte ringa till någon jag kände heller... (...)

Nat0 is on fire! Kan det inte alltid gå såhär bra in-game?

2006-09-23

Counter-Strike NEO – det kändes som en blandning mellan Quake och Painkiller, men banornas utförande var desamma som i CS 1.6. Vi provade på ett par rundor var innan vi tvingades rotera spelare. Vi gick ut till IT-caféet och folk blev som galna... Asiater ;)

Vi slog oss ner och började med att spela ett par uppvisningsmatcher, där vi tro det eller ej, bara förlorade en enda. Snart fick vi veta att vi skulle spela en match mot mästarna i CS-NEO... Yeah right, lycka till! ^^ (...)

Tokyo Car Convention och en förvandling till Harajuku!

2006-09-24

Endast en av oss tjejer fick åka med och det var upp till AurorA att bestämma vem av oss det skulle bli – hon valde mig ;) Inte så konstigt kanske, jag var enda freaken bland oss... Jag fick en hjälm och ett par handskar, sedan leddes jag bort till bilen! Chaffisen frågade om jag var nervös och jag skakade på huvudet och sa lite kaxigt med det största leendet; ”Bring it on!” ;)

Vi varvade och snart släppte han bromsen. Satan vilket drag det var i den där lilla skrutten! Helt sjukt coolt var det... Här fick de mer än gärna lämna mig ensam!! ;P (...)

Äntligen en ledig dag från alla kameror och korkade brudar!

2006-09-25

Vi bestämde oss för att ta en fika och gick in på ett ställe där förrätten, huvudrätten och efterrätten alla bestod av frukter. Jag beställde in ett stort fruktglas och gud va gott det var! Yam yam! (...)

Fullfjädrad samuraj - tack oh du "Kill Bill"-master...

2006-09-26

Queen och jag parades ihop och vi följde alla rörelse som han gjorde. Det kändes som ren konst när man såg honom in action, det var så vackert att se på. Tiden gick upp i röd och plötsligt hade tre timmar gått. Det var dags att lägga ifrån sig svärden, men först fick vi alla visa att vi lärt oss det han hade visat. Det var helt tyst i rummet... Det enda man tycktes höra var hans djupa andetag innan han tackade oss. (...)